Det fanns uppskattningsvis 18 kubikkilometer vatten i dammen vid ukrainska Nova Kachovka. Det är en siffra så stor att det är svårt att greppa. Men i dammen rymdes alltså något mer än i hela Mälaren, med en rymd på 14 kubikkilometer. En "normalstor" sjö som Glan rymmer exempelvis 0,7 kubikkilometer vatten.
Det översvämmade området uppgår nu till 600 kvadratkilometer. Det är ett område något större än hela Vikbolandet.
Allt vatten kommer förstås inte att rusa ut genom den av Ryssland sprängda dammvallen, men mycket. Det får både omedelbara konsekvenser och återverkningar under mycket lång tid. Väl att lägga märke till fortsätter vattnet att stiga i de låglänta områdena längs floden Dnipro, innan mycket till sist spolas ut i Svarta havet.
På sin väg drar vattnet med sig allt. Människor och djur som inte lyckats undkomma, men också byggnader och miljöfarliga material. Redan tros exempelvis 150 ton petrokemiska produkter spolats med av flodvågen. Mycket hamnar till sist i Svarta havet, annat längs de träskliknande marker som uppstår på vägen. Att åtgärda miljöskadorna kommer att ta decennier och kosta enorma belopp. På såväl kort som lite längre sikt kommer därmed jordbruk att omöjliggöras i de nu översvämmade områdena.
Hur allvarliga dessa konsekvenser än är, räcker emellertid dagens utmaningar för att fylla arbetsdagarna från morgon till kväll. Först och främst måste människor räddas. Många tros redan ha drunknat, andra är strandsatta på hustak eller små öar av bebyggelse. Räddningsarbetet är mycket svårt och möjligheterna att undsätta personer på ryskockuperad sida naturligtvis nästan obefintliga.
Omvärldens hjälp dröjer och Ukrainas president Volodomyr Zelenskyj anklagar såväl FN som Röda korset för senfärdighet. I grund och botten har han rätt. Vid motsvarande katastrofer i tredje världen brukar den första hjälpen vara på väg redan efter några timmar.
Samtidigt som vi kan konstatera att FN visat sig vara en ganska meningslös organisation under hela konflikten, finns det emellertid också skäl till att räddningsarbetare tvingas uppträda så försiktigt. Kriget har inte upphört och ryskt artilleri beskjuter området, enligt uppgifter också räddninginsatser.
Det tycks inte finnas någon ände på det putinska barbariet och det är ett skäl så gott som något till varför hans terrorregim måste besegras. Samtidigt som räddningsinsatsen längs Dnipro stränder behöver intensifieras och det raskt.
Flera länder har fått förfrågningar om att skicka snabb hjälp och bland annat Frankrike säger sig hörsamma behoven. Det är i så fall inte en dag för tidigt. Trots vissa spektakulära utspel från presidenten Emmanuel Macrons sida har Paris hittills hållit en plågsamt låg profil under kriget.
Också Sverige har fått frågan om möjligheten att skicka hjälp. Låt oss hoppas att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) snabbt kan hörsamma denna begäran.
Sprängningen av Nova Kachovka är på många sätt den allvarligaste enskilda katastrofen i Europa sedan Tjernobyl. Den gången vägrade Sovjetryssland ta emot någon utländsk hjälp. Denna gång försvårar man genom beskjutning och andra krigshandlingar möjligheterna att genomföra räddningsinsatser. Därför borde det kunna bli nödvändigt att från europeiskt håll sända egen militär för att skydda räddningsarbetet. Inte som krigförande part, utan för att säkerställa en omfattande humanitär operation.
Genom att spränga fördämningen vid Nova Kachovka har Ryssland försvårat, för att inte säga omöjliggjort, en ukrainsk offensiv i området. Indirekt underlättas därmed också försvaret av det ockuperade Krym (Krim). Sprängningen andas emellertid desperation och kan redan om några veckor ha spelat ut sin huvudsakliga betydelse. För samtidigt som Ryssland nu kan förflytta sina soldater från just detta frontområde gäller detsamma naturligtvis Ukraina.
Under tiden oroas omvärlden för att Tjernobyl-katastrofen ska få en än mer direkt uppföljning, då kärnkraftverket i Zjaporizjzja fick sitt kylvatten från just den nu förstörda vattenreservoaren. Enligt internationella atomenergiorganet IAEA kan en mindre reservdamm i atomkraftverkets närhet garantera försörjningen under flera månader, men situationen är ändå oroande.
Till skillnad från i Tjernobyl riskerar vi måhända inte några explosioner, men radioaktiva utsläpp som sprids med vinden långa sträckor kan inte uteslutas. Vi vet ju hur hårt Sverige drabbades av utsläpp efter Tjernobyl. Ett liknande scenario denna gång vore i praktiken att jämföra med en rysk krigsförklaring.