Civila har redan drabbats, direkt eller indirekt, till följd av kriget, men fram till i går gick det åtminstone inte att tala om någon konsekvent terrorkrigföring från rysk sida. De gånger civila mål angripits förefaller det, med vissa undantag, varit fråga om mer eller grova missbedömningar.
Så ej längre. Undantagen har blivit regel på flera håll och allra hårdast har Charkiv drabbats. Ett helt bostadsområde besköts sålunda med raketartilleri och dessutom skickades en missil mot Frihetstorget mitt i centrum. Under sådana omständigheter är det inte märkligt att antalet civila offer nu ökar kraftigt.
Bilderna väcker raseri utomlands, fast det förefaller som om Kreml struntar i reaktionerna. Man har god vana av terrorkrigföring, också i modern tid, och Ryssland har redan fått så dåligt anseende, att man tycks strunta i ytterligare utländska protester. Desto värre att Vladimir Putin lovade Frankrikes president Emmanuel Macron att undvika strider som skulle drabba civila. Så nära en medveten lögn det går att komma och en påminnelse om att det över huvud taget inte går att lita på den ryske diktatorn.
Däremot kan man fråga sig vad det vettiga ligger i att ödsla ammunition på att bekämpa civila när de militära framgångarna i stor utsträckning lyser med sin frånvaro. Det ena hänger dock samman med det andra. I brist på militära genombrott försöker den ryska krigsmakten bryta ned motståndskraften genom att bomba civila istället. En klassisk strategi, där övergreppen i Charkiv dessutom är tänkt att varna regeringen i Kyjiv vad som eventuell väntar också huvudstaden redan i närtid.
Historien påvisar emellertid att terrorkrigföring inte bara är grym, utan ofta också förfelar sitt syfte. Istället för sammanbrott svetsar bomberna samman människor i ännu hårdare motstånd mot angriparen. Så tycks också reaktionen vara i Ukraina.
Därmed inte sagt att kriget står stilla. Ryssland rycker fram på de flesta fronter, fast ofta mycket trögt och med uppenbara exempel på grova sambandsfel. De långa konvojer som tycks vara på väg mot Kyjiv står till exempel mer eller mindre stilla och förefaller i stor utsträckning utgöras av lätt beväpnade inrikestrupper – istället för de tyngre pansarförband man tidigare fruktat. Över huvud taget ger den ryska framryckningen en splittrad bild, där förband blandas om varandra på vägarna och där logistik i form av allt från bränsle till sjukvård och tross ofta lyser med sin frånvaro.
En annan uppenbar faktor är att de ryska förbanden håller sig på de större vägarna, vilket ofta gör fordonen synnerligen utsatta för motattacker. Dock är det lika uppenbart att Ukraina har begränsade resurser att bekämpa fienden effektivt överallt.
Stämmer de officiella ukrainska siffrorna uppgick antalet stupade ryska soldater i går till över 5500, medan antalet förstörda stridsvagnar uppgår till nästan 200 och därtill ska över 50 flygplan och helikoptrar skjutits ned. Även om alla officiella uppgifter ska tas med en nypa salt har tidigare siffror visat sig trovärdiga och bekräftas i huvudsak av situationen på slagfältet. Detta till trots kommer man förstås inte ifrån att de ukrainska soldaterna, även i den stund de varit mycket segerrika, i många fall nu måste vara utmattade. I detta krig – med de största drabbningarna i Europa sedan andra världskriget – skulle de flesta säkert välkomna eld upphör just nu.
Följ utvecklingen på https://cornucopia.se/.
Слава Україні! Героям слава!