Många bilar har haft många ägare genom åren. Mikael Anderssons Opel Commodore har bara två – han själv och hans farfar.
När det var dags för Mikael Andersson att köpa bil i slutet av 1970-talet vandrade blickarna mot hans farfars vagnpark.
Det slutade med att han köpte farfars mycket välvårdade Opel Commodore.
– Egentligen skulle det ha blivit en Nova -66, men tyvärr så krockade han den innan jag hade åldern inne. Men Opel var inte något dåligt alternativ.
Bilen var lackerad i grått, som så många bilar var på den tiden. Ganska snart bytte den kulör i samband med att Mikael ville få lite eget stuk på bilen.
– Jag valde att lackera den i svart eftersom att jag gillar svarta bilar. I alla fall så länge de är rena ...
Sedan följde många år där bilen gick som bruksbil, i varje fall under sommarhalvåret.
– Under 1980-talet gjorde jag bland annat en långresa ned till Monaco och Medelhavet med Opel, säger Mikael Andersson.
Vinyltaket aldrig bytt
På Commodoren sitter det ett tidstypiskt vinyltak.
Alla som har haft ett sådant tak på sin bil vet att det är jättetjusigt så länge det är helt och fint men mindre snyggt när det börjar att torka och spricka lite varstans.
– Vinyltaket är faktiskt aldrig bytt på den här bilen.
– Däremot innehåller det nog 15 liter Amorol, skrattar Mikael Anderson.
Det är enda sättet att rädda dessa tak. Att hela tiden smörja dem så att solen inte får chansen att torka ut dem.
Inne i bilen är det lika fint. En vackert röd, även den tidstypisk färg, inredning lockar in passagerare i cupén.
– Just inredningsdetaljer är allra svårast att få tag i när man gör i ordning bilar.
– Men med den här hade jag en enorm tur. Höger framsäte var skadat så jag gav mig ut på internet och provade att söka efter delar till Opel Commodore.
– Den allra första annonsen jag hittade var från en person som sålde en enda stol. Det visade sig var en röd högerstol till en Opel Commodore – i perfekt skick.
Glädje för många
Mikael berättar om när har i sin ungdom började att arbeta som elektriker. Han hörde då flera arbetskamrater tala om hur de önskade att de sparat sin allra första bil.
– Det var då jag bestämde mig för att inte skiljas från min farfars gamla Commodore.
Genom alla åren har den bringat glädje åt inte bara Mikael utan även många andra.
– När man är på någon träff så kommer det fram massor med folk som säger att de själva ägt en sådan här Opel. Eller deras brorsa, farbror eller granne.
1997 blev det lackering igen. Den svarta kulören blev kvar, men finishen blev betydligt finare.
– Man kan kalla det för en kosmetisk renovering som gjordes då.
Bilen hade då rullat cirka 20 000 mil.
När Garage träffar Mikael har han nyligen monterat in tre finfina Weber 45:or under huven.
Säljer aldrig
– Bilen går inte 100-procentigt ännu. Jag ska åka till en kille i Katrineholm som är expert på att justera in dessa förgasare. Då kommer det att bli en betydligt bättre gång på motorn.
Till den här sommaren hade Mikael planer på att bygga om Commodoren lite mer radikalt.
– Tanken var att bilen skulle förses med 18- eller 19-tumsfälgar och luftfjädring. Men jag har nyligen köpt en pick-up i stället så den ombyggnaden får nog vänta lite.
Att sälja Commodoren är inte att tänka på.
– Ett amerikanskt teve-team var i Sverige för att göra ett reportage om dragracingföraren Jimmy Ålund. När de såg min Opel filmade de den lite och frågade om den var till salu.
– Jag meddelade då att jag ska ha med mig den i graven, skrattar Mikael Andersson.
Personligen är jag övertygad om att Mikaels farfar ler i himmelen när han ser hur fint hans Opel Commodore har det i sonsonen Mikaels händer.
Thomas Möller