Garage åkte ut till Motorgården på Kråkvilan en helt vanlig torsdagskväll. Inne i klubbhuset doftade det av nybryggt kaffe.
– Vi träffas härute på tisdagar och torsdagar. Då fikar vi och sitter och snackar, säger Christer Nilsson som har varit Motorgården trogen genom alla åren.
Motorgården startades för 50 år sedan.
Upprinnelsen var att motorburna ungdomar i Norrköping protesterat och demonstrerat eftersom de ville ha någonstans att ta vägen.
Buset blev för mycket
En hel del bus och stök var det också inne i staden. Till slut blev det för mycket och polisen rekommenderade att kommunen skulle ordna något.
På så sätt föddes Motorgården ute på Kråkvilan.
– I början var det mest knuttar, men allt efter har bilarna tagit över.
Mycket har sin förklaring i att bilarna var för dyra för ungdomar på 1950-talet. Då var det billigare att köpa sig en motorcykel.
– Jag kommer ihåg hur det var här ute på Motorgården i början av 1960-talet. Det drevs som en ungdomsgård och det fanns flipperspel och jukebox.
– Vissa kvällar var det filmvisning. På den tiden kostade det 50 öre att se en film, säger Christer Nilsson medan han dricker sitt kaffe.
Efter protesterna 1957 uppfördes Motorgården året därpå. På den tiden låg Kråkvilan ute på landet med fem minuters bilväg från staden.
En gammal sommarstuga på kommunal mark löstes in och sedan var man igång. I början var det ett litet enkelt hus med tillhörande uthus som gjordes om till en enklare verkstad.
– Att starta en motorgård för motorburen ungdom var unikt vid den tiden, säger Christer Nilsson.
Satsningen följdes av kommunfolk över hela landet. Studiebesöken var många och Christer Nilsson minns ett av de märkligare.
– Jag höll på och mekade med bilen. Året var 1972.
– Rätt vad det var kom en turistbuss fullastad med tyskar. De for ut ur bussen och sprang runt om fotograferade och sedan packade de in sig i bussen och åkte iväg.
Byggde nytt
Verksamheten på Motorgården ansågs som mycket lyckad och 1963 valde kommunen att satsa ytterligare genom att bygga ett nytt hus. Det är i det huset som verksamheten numera bedrivs.
Men allt har inte varit gyllenrosa genom åren.
1977 fick klubben besked om att Motorgården skulle läggas ned (se klippet till höger).
– Det blev ett jäkla liv, säger Christer Nilsson.
Högljudda protester hördes ute på stan och det blev även en hel del bråk
i city på kvällarna.
Återigen var det polisen som sade att det vore lämpligast om raggarna höll till ute på Kråkvilan.
Så blev det också.
Kommunen fick backa och Motorgården blev kvar.
Det problem som finns nu är att föryngringen inte är så stor som man önskar.
– Ja, snittålder har åkt uppåt lite med åren, skrattar Christer Nilsson.
Men man satsar allt på att försök föryngra.
– Tyvärr kostar det väldigt mycket pengar om man vill köpa sig en jänkare nuförtiden. En vanlig pilsnerhäck kan kosta 40 000–50 000 kronor att köpa. Det är mycket pengar för de som är unga, säger Håkan Axelsson, även han en trogen medlem.
– Men man ska komma ihåg att det är motorintresset, inte åldern, som håller oss samman.
Nu under jubileumsåret kommer Norrköpingsborna att märka av Motorgården främst genom, den nu traditionsenliga, cruisingen som äger rum i augusti.
– Vi tror och hoppas att det kommer ännu fler bilar i år när vi har jubileum.