Konserten baserades på deras cd Encores från 2004 med musik av svenska kompositörer. Den inleddes dock med barock - mycket passande för saxofon, skulle det visa sig i saxofonarrangemangen på Bach och Händel av gruppens Sven Westerberg.
Betydligt yngre musik är Albert Schnelzers långbetitlade ?Only a straw-stuffed puppet, this modern hero!? från 2005. De lekfullt dansanta dissonanserna och de mer unisona avsnitten gav stort prov på det veritabla samspelet och samklangen hos den rutinerade kvartetten.
Daniel Nelsons Full Throttle är ett slags märklig polymetrisk parafras på den gamla synth-låten Tainted Love - här i ett mycket underhållande framförande.
Humorn som dessa herrar alltid unnat sig som ett stolt signum tog sig tydligast uttryck i sydafrikanen Jürgen Bräuningers stycke (med den självklara titeln) ?13 very short movies 4 saxophones 0 electronics?.
Musikerna utropar emellanåt ord på de elva officiella språken i Sydafrika. Framförandet kunde inte ha slutat i annat än skratt från både publik och musiker.
Stockholms Saxofonkvartett imponerade i varje moment och gav Kammarmusiksserien en säsongsavslutning som i sitt sköna brölande lätt kunde ha bjudit upp till match mot det samtidiga vid säsongsstarten på Idrottsparken.