Musiken ligger farligt och härligt nära hårdrockshållet. Inte så konstigt kanske när Anthrax-gitarristen Scott Ian finns med i komp-
bandet Pearl (döpt efter Meat Loafs dotter Pearl Aday som körar i bandet).

 

Kraften finns kvar
Den 60-årige rockern visar med eftertyck att kraften finns kvar. Publiken, som i många fall har passerat 40-årsstrecket, närmast scenen kan varenda textrad och applåderar taktfast mest hela tiden.

 

Tjugo minuter in i konserten kommer undertecknads absoluta Meat Loaf-favorit Life is a lemon and I want my money back från 1993 års Bat out of hell II. En låt som frestat på några högtalare genom årens lopp. Med pompöst trumspel kryddat med Meats karakteristiska stämma får "Lemon" mig på bra humör.

 

Saxofonen kommer fram i ett mellanspel där
stjärnan bjuder på sina skådespelartalanger och försöker ragga tjejer.

 

Det lyckas bra med kommentaren: "Take the fucking beer". Osäkert om det fungerar i verkligheten. En skön inledning på Dead ringer for love, duetten och världshiten Meat Loaf gjorde tillsammans med Cher på 70-talet.

 

Duett med Patti Russo
Den galna blicken och det teatraliska utspelet fortsätter i Paradise by the dashboard light. Ytterligare en duett med starkt sjungande Patti Russo.

 

Humorn i småpratet mellan låtarna går hem
i Cloetta Center och river ner många applåder.

 

Synd att missa chansen
Meat Loaf ska ha en extra eloge för att han ger järnet trots att inte fler själar hade hittat till Östergötlands hockeytempel. Framträdandet och chansen att få se en världsartist av Meat Loafs kaliber kommer kanske inte igen. Synd för de som inte var på plats. Vi som var där älskade det.

 

Meat Loafs heavyballader är till för att bli kär i. I´d do anything for love (but I won´t do that) sitter fint
i alla sammanhang. Till och med en ljummen sensommarkväll i Linköping.

 

Mikael Grip