Lehane är förbannad, det märks inte minst när han ibland går närmare in på de raskonflikter som ligger och skälver genom hela romanen. Men det räcker inte. Att vara arg skapar inte ett mästerverk. Det är möjligt att svaret står att finna på flera olika platser: språket, drivet - känslan som växer sig allt starkare genom romanen - att Lehane faktiskt säger någonting avgörande också om vår tid, att romanen inte är en historia om förfluten tid, utan att den också berättar om vår tid.
Beskrivningarna av överhetens makt och deras likgiltighet för annat än sin egen sociala trygghet och ekonomiska vinning driver hårt, som en stark underström genom hela berättelsen. Lehane bevisar igen att det är möjligt att vara episkt berättande och stilistiskt nyskapande och ändå lyckas åskådliggöra politiska och etiska konflikter. Lehane är annars mest känd för sina nyskapande kriminalromaner, där inte minst Patient 67 framstår som en av de riktiga djärva berättelserna.
Ett land i gryningen har en annan ingångsvinkel, även om det också nu fladdrar förbi polisiära miljöer - och att en del av romanens epicentrum finns hos polisfamiljen "Coughlin" som blir skådeplatsen för en rad etiska konflikter. Det är möjligt att Lehane egentligen ställer frågan: "Vad händer om jag inte följer min moraliska övertygelse? Vad händer om jag bara tiger och spelar med i et spel som alls inte är mitt?"
Svaret blir: undergång.
Det är i slutet av första världskriget, och vi befinner oss i ett Boston som präglas av våldsamheter och konflikter. Arbetarklass står emot överhet; svart står mot vit. Tidsmarkörerna är skarpa och tydliga. Ofta, i beskrivningarna av arbetarklassens slumkvarter, kommer jag att tänka på Dostojevskij. Det är samma detaljrikedom, samma förmåga att få gatorna och trapphuset att stinka, man känner den tunga fuktiga hösten som rullar in genom de otäta lägenheterna. Lehane stannar inte där. Han placerar Amerikas historia i berättelsen, låter landets korta historia exemplifieras i en del av figurerna. Mest förvånad - till en början i alla fall - blev jag över att baseballsstjärnan Babe Ruth dök upp.
Han återkommer genom hela romanen och ibland får han lov att fungera som en symbol för den tid som romanen gör uppror emot, den tid som också är den moderna tiden där människans värde relateras till hennes sociala klass, hudfärg. "Titta på mig. Jag är världens mest berömda basebollspelare och jag har ingenting att säga till om utan plötsligt är jag såld till ett annat lag. Jag har ingen makt. Det är de som skriver checkarna som skriver lagarna."
I brytningstiden uppstår det också sprickor som gör att gränserna överträds - och naturligtvis bestraffas den och de som inte förstår att hålla sig bakom dem dragna linjerna. Luther Laurence är en färgad man som genom slumpen och otur hamnar i en situation som leder till att han skjuter ihjäl "Diakonen" - en fetlagd bookmaker som inte drar sig för sälja droger. Och så, naturligtvis - måste han ge sig ut på en resa genom det Amerika där han överallt är en främling och aldrig hemma. Luther lämnar sin gravida hustru och beskrivningen av hans oro och ångest över det ofödda barnet måste tillhöra en av de starkaste kärleksskildringarna.
Staden Boston blir en knutpunkt för revolutionära strömningar, anarkister, vänsterradikala, fackföreningsmänniskor. Det skapar det egentliga incitamentet för romanen. Och runt denna bas bygger sedan Lehane sin berättelse, låter han den slingra sig fram på över sjuhundra sidor. Romanens hjärta är inte bara konflikt och ställningstaganden, val som exempelvis tvingar polisen Danny Coughlin att ta fatta beslut som påverkar hela hans liv. Det är möjligt att man kan beskriva Ett land i gryningen som en roman om uppvaknande, om ansvar - och om vår skyldighet att fortsätta vara förbannade. Dennis Lehane har vida överträffat mina förväntningar, och Ett land i gryningen kommer med all säkerhet att tillhöra de stora episka berättelserna. En eloge också till Ulf Gyllenhak som med så fast och säker hand har lyckats förflytta Lehanes känsliga språk till en lika känslig svenska.