Ingenting

Ett par somrar sen. Natten faller över Nykvarnsfestivalen i Linköping. På scen Stockholmsbandet Ingenting. Ett kort stenkast från Stångån. De inledande raderna i en andlöst vacker version av En bättre dag träffar som hammarslag på hjärtat: "Älskling jag har fått nog - jag ska gå ner till stadens flod - och låta vattnet fylla mina lungor och mitt blod." Det blir som tur är inget lämmeltåg av popfans som går ner sig
i Stångån den kvällen. Men sedan den natten har jag väntat och hoppats på den här skivan. För just där, just då, tog Ingenting steget från ett skapligt popband till ett stort framtidshopp. Nu har Christoffer Sander vuxit ut till en av svensk pops allra bästa låtskrivare. Han gav Äppelöga till Anna Järvinen, levererade nyligen ett finfint album i eget namn. Och så nu denna styrkedemonstration med Ingenting. Producent Jari Haapalainen har givit bandet en tyngd som de inte haft tidigare och när den tyngden kombineras med bandets samspelta erfarenhet och med Christoffer Sanders låtskrivande, då talar vi på allvar om den bästa nya svenska musik du kan höra just nu.

Ingenting

Tomhet, idel tomhet Labrador/Border POP