Nationalnyckeln är den populärvetenskapliga delen av Svenska artprojektet, en stor pågående inventering av alla växter, djur och svampar i Sverige.
Bokprojektet har beskrivits som Sveriges största någonsin och skulle inledningsvis "fylla två Billybokhyllor". Den första volymen handlade om dagfjärilar och Augustnominerades.
Enligt ett beslut från i våras ska drygt 60 volymer ges ut fram till 2027 men nu riskerar höstens 15:e bok, den om "Strålfeniga fiskar", att bli den allra sista.
I juni presenterade regeringens utredare Rolf Annerberg ett förslag som går ut på att kunskapsspridningen till allmänheten i stället ska ske digitalt. Utredaren, vars uppdrag var att värna det vetenskapliga arbetet, väljer att i första hand föreslå att de efterfrågade effektiviseringarna och besparingarna görs på det populärvetenskapliga.
Det vetenskapliga arbetet beskrivs som mycket framgångsrikt medan Nationalnyckeln framställs som ett alltför dyrt och utdraget bokprojekt, bland annat på grund av den höga ambitionsnivån.
Håller inte med
Enligt utredaren har det heller inte fått det stora genomslag och den spridning till bibliotek och skolor som man kunde önska.
-Vi håller inte med, som bokverk betraktat tycker vi tvärtom att det är granska framgångsrikt. 8 300 personer köper regelbundet böckerna som totalt sett sålt i långt mer än hundra tusen exemplar, säger Johan Bodegård, chef för Artdatabanken på SLU som driver Svenska artprojektet.
Den pågående artinventeringen har även fått garvade forskare att häpna, berättar Johan Bodegård. Nationalnyckelns band rymmer visserligen få av de 900 för vetenskapen helt nya arter som forskarna redan nu upptäckt i svenska marker och vatten. Däremot samlar de nya böckerna kunskap om redan kända arter som tidigare varit utspridd och svårtillgänglig både för forskare och den naturintresserade allmänheten.
Havsmus och klorocka
I de publicerade bokvolymerna kan man numera läsa om tofsspinnare, stjärnmaskar och broskfiskar. Om tarmsjöpung, havsmus och klorocka.
-Den vanliga läsarreaktionen har varit, herre gud finns det sådana här djur? Och då har man ju uppnått själva syftet. Jag vill inte som forskare att biologisk mångfald ska vara insekter, varg och fåglar. Det är fel, det är inte verkligheten, men det kan inte folk veta, säger Malin Strand, zoolog specialiserad på marina djur, som medverkar i flera av Nationalnyckelns band.
Sänkta ambitioner
En övergång till digital publicering betyder ingen automatisk ekonomisk besparing framhåller Bodegård. Han ser utredarens sparförslag på 20 miljoner kronor årligen som en ordentlig sänkning av ambitionsnivån när det gäller att kommunicera den vetenskapliga kunskapen till allmänheten.
-Att få till själva boken är det lilla arbetet. Det stora är att hitta de personer som kan ta fram kunskapen, tolka den och se om det finns uppdaterade rön, säger även Malin Strand.
Kajsa Glemhorn, projektledare för Malaisefälleprojektet, den stora insektsinventeringen som gjorts inom Svenska artprojektet, möter ofta den naturintresserade allmänheten i sitt jobb på Station Linné på Öland.
-Tanken att göra den här kunskapen tillgänglig för allmänheten är den vackraste. Jag har många internationella forskarkollegor som blir helt lyriska när de får se de här böckerna, det finns en sådan stolthet i att Sverige som Linnés hemland kan göra det här. Vi är skyldiga att göra det.