Nämn namnet Alexander Roslin och de flesta nickar igenkännande. Hans hustru däremot är mest känd som modellen bakom hans mästerverk "Damen med slöjan". Få vet att Marie Suzanne Giroust själv var en framstående konstnär, som valdes in i den franska konstakademin.
Kan provocera
Giroust är en av de kvinnliga konstnärer som presenteras i den sista utställning som Nationalmuseum presenterar innan byggnaden stängs för renovering den 3 februari 2013.
Möjligen kan en del bli provocerade av upplägget, konstaterar Berndt Arell, överintendent på museet.
-Den skriver om konsthistorien eller ifrågasätter det traditionella sättet att se på den. Att man väljer bort majoriteten av konstnärerna från den här tiden för att i stället fokusera enbart på kvinnor kan kanske upplevas som provokativt av en del.
Med hjälp av omkring 250 målningar, teckningar, miniatyrer och broderade tavlor undersöker "Stolthet och fördom" kvinnliga konstnärers villkor i Frankrike och Sverige under tiden mellan 1750 och 1860. Den börjar i Frankrike med Giroust och kollegor som Adelaide Labille-Guiard och inte minst Élisabeth Vigée-Lebrun, Marie Antoinettes favoritkonstnär.
Kontakter viktiga
Gemensamt för dessa yrkeskvinnor var inte bara deras skicklighet; de hade samtliga en framskjuten plats i samhället och allt som oftast en make/far/bror som också var konstnär.
-Deras ställning var inte ett resultat av en medveten kamp mot männen utan snarare av en förmåga att röra sig inom den manliga maktstrukturen. De tog sig fram via kontakter, säger utställningskommissarien Magnus Olausson.
Trots att en del kvinnliga konstnärer som svenska Ulrica Frederica Pasch var yrkesarbetande och självförsörjande räknades de inte som likvärdiga med männen. Ulricas storebror Lorens reste till Paris för att studera, medan hon själv blev kvar hemma. I syskonens gemensamma ateljé var det Lorens som rankades högst och var bäst betald, även om Ulrika Frederica sedermera valdes in som den första kvinnliga ledamoten i Konstakademien.
Fransyskan Adrienne Marie Louise Grandpierre-Deverzy gjorde 1822 en slående skildring av hur olika villkoren såg ut för kvinnliga och manliga konstnärer även sedan kvinnorna i större utsträckning tillåtits konstnärlig utbildning.
Hennes ateljéskildring är fylld av kvinnor som målar av en fullt påklädd kvinnlig modell. På en hylla står en naken mansskulptur - med ryggen vänd mot konstnärerna.