Miquels mor har försvunnit från hemmet i den lilla bergsbyn i Pyrenéerna. Nu snöar det; tjocka, tunga flingor som täcker marken och snart isolerar byn från omgivningen. Inte ens med jeepen klarar Miquel och hans far att ta sig igenom snötäcket.

Outtalade känslor

Oron, sorgen och vreden hänger som ett elektriskt kraftfält mellan de båda männen. Miquel anklagar sin far för att ha drivit den alkoholiserade modern i döden med sitt bryska och styvnackade sätt. Men i Colm Toibins kortroman "En lång vinter" är känslorna outtalade, man får själv läsa in dem mellan raderna.

Oavsett om hans berättelser utspelas på Irland, i USA eller i Spanien är det ofta till den här typen av motiv som Colm Toibin återkommer.

-Ibland är det som att jag återvänder till den där staden, till det där huset, till de där rummen, till känslorna som inte kunde uttryckas på något enkelt sätt av någon, till massan av tystnad och allt som lämnades osagt. Här är jag igen, säger Colm Toibin.

Komprimerar tiden

Vi har 30 minuter på oss tillsammans, i ett kontorsrum som effektivt dämpar sorlet från bokmässeaktiviterna som pågår utanför dörren. En alltför kort tid, självklart, med Irlands just nu klarast lysande författarstjärna. Men Toibin lyckas med konststycket att komprimera tiden på samma sätt som i sina romaner, noveller och essäer. Eftertänksamt berättar han om novellsamlingen "Mothers and sons", där "En lång vinter" ursprungligen publicerades, om essäsamlingen "New ways to kill your mother" och den kommande romanen "The testament of Mary", som skildrar Maria efter Jesu död.

-Jag antar att det även den här gången handlar om en mor och en son. Men så tänkte jag inte när jag arbetade med texten. Du måste jobba med allt som om det är första gången du närmar dig ämnet. Jag tycker om verk av konstnärer som Mondrian som ofta gjorde samma sak om och om igen, bara med andra färger.

Repetitivt drag

Det repetitiva draget hos konstnärer som Mondrian, Josef Albers och samtidskonstnären Vija Celmins finns också i Toibins verk. I hans fall handlar det om att hålla sig inom ett litet, väl utstakat område. Ibland räcker utrymmet inte till - som med den expansiva romanen "Mästaren" som handlade om författaren Henry James - men ofta upptäcker han med lika delar vånda och lust att han befinner sig på samma plats igen.

-Det tog lång tid innan jag slutade känna "Åh Gud, här kommer det igen. Samma gamla visa...". Men tänk bara på den fantastiske danske konstnären Hammershöi, vars målningar är fyllda av ett urvattnat grått ljus och några möbler. Jag är säker på att folk sade till honom "Varför åker du inte till Medelhavet och målar i stället?".

Att konsten är en viktig del av Colm Toibins liv är uppenbart. Inspiration till den kommande romanen om Maria lidande efter Jesu död fann han under sin årliga konstresa till Venedig. I Scuola Grande di San Rocco fann han Tintorettos målning av korsfästelsen - "den stökigaste avbildning av händelsen man kan tänka sig". Ändå berördes han starkt av bilden av den traumatiserade Maria, vid korsets fot.

-I min bok skildrar jag hennes trauma, hennes sorg, ilska och oförlösta upplevelse. Hon har ingen aning om vad som har hänt, hon försöker inte dölja sina känslor. Det är som att höra någon vråla av sorg.