I Mikael Marcimains kommande långfilm "Call girl" gestaltas den bordellhärva som involverade bland annat Olof Palmes socialdemokratiska regering på 1970-talet. Den tidigare justitieministern Lennart Geijer stod i centrum för de verkliga händelserna och fick låna ut sitt namn till "affären". I "Call girl" beskrivs statsministern som bordellkund. Även om han aldrig namnges är likheterna mellan filmens regeringschef och Olof Palme uppenbara för alla som kan sin moderna historia.

Risk för förtal

Advokat Johan Åberg på advokatfirman Westermark Anjou är expert på förtalsbrott. Han har inte sett "Call girl", men när han får handlingen återgiven drar han slutsatsen att det finns en risk för att filmen utgör förtal av avliden:

-Det låter som att trots att man inte namnger honom så finns det så många faktiska omständigheter och kopplingar till verkligheten att det inte kan bli någon annan än Olof Palme. Blåser man liv i en sådan skröna kan jag tänka mig att Lisbet och sönerna reagerar.

Hårfin gräns

Johan Åberg menar att filmskaparna balanserar på gränsen för vad lagen tillåter. I ett fiktivt verk har man stora möjligheter att ta ut svängarna.

-Som historisk händelse är det här väl känt, om det endast är så att man utelämnar namnet så blir det ju uppenbart vem det handlar om. Men om det är så att man blandar fiktion i en sån här film så betyder det att man har en statsminister som inte är Olof Palme och då är det naturligtvis inte förtal.

Pia Grünler på Nordisk film är ansvarig utgivare för "Call girl". Hon oroas inte av juristens farhågor.

-Jag har aldrig tänkt i de banorna. För mig har det hela tiden varit uppenbart att det här är en fiktiv historia, säger hon.