Det finns gott om forskning som visar hur vår hälsa påverkas av buller. Ändå är det som om vi inte vill kännas vid den.

I sin bok tar Anders Mildner upp både roande och oroande exempel på hur vi reagerar på ljud. Han berättar om familjen Talbot utanför Bristol som varje morgon, kvart över fem väcktes av en koltrast som härmade en ambulans. Ljudet pågick i tre timmar; högljutt, skärande - fågeln lät precis som ett riktigt utryckningsfordon.

Till att börja med var det roligt. "Tänk, en fågel som låter som en ambulans!" Till slut blev det outhärdligt för den dödströtta familjen, som utsatts för naturens plagiat på mänskligt skapade ljudproblem.

Klassfråga

Den förvirrade koltrasten väckte stor medial uppståndelse. Riktigt lika entusiastiskt intresse fick inte den undersökning som gjordes i samband med att flygplatsen i München flyttades i början av 1990-talet. Skolbarnen vid den gamla flygplatsen hade från början generellt lägre resultat i ordkunskap och minnestester, men kom efter 18 månader i kapp de andra barnen. Barnen som bodde vid den nya flygplatsen försämrade däremot omedelbart sina resultat.

-Vi har inte diskuterat klassfrågan som ljudproblemen utgör. Vissa grupper i samhället störs betydligt mer av ljud än andra och det i sig kommer att påverka hela deras möjlighet att skapa sig en framtid. Det är både tragiskt och upprörande att vi inte diskuterar det, säger Anders Mildner.

Det är lugnt och tyst i det rum där han sitter och talar i telefon. Bara minuten innan jag ringde upp stängde han av plattan han just då lyssnade till, "Lonerism" med det australiska bandet Tame Impala. Musik har alltid varit viktigt för Anders Mildner, som i början av 1990-talet spelade i Lundagruppen Beagle.

-Grunden till boken är egentligen att jag hela mitt liv har varit vansinnigt intresserad av musik och ljud. Jag har skapat ljud själv, jag har funderat på ljud, jag har pratat om det med mina vänner, säger han.

Tyst rum

Under arbetets gång har han läst omkring 80 böcker om ämnet - men också gjort research på en del av de platser han skriver om. En viktig utgångspunkt var ett besök i ett av forskare skapat helt tyst rum. Där är väggarna vadderade och "golvet" ett antal stålvajrar som bildar ett rutnät, allt för att undvika att ljudet studsar. Det skulle kunna låta som ett paradis för den som dagligen utsätts för koncentrationsstörande och adrenalinhöjande ljudterror, men Anders Mildner beskriver upplevelsen som klaustrofobisk.

-Det var faktiskt riktigt skrämmande. Det är väldigt sällan man utsätts för att ljuden i ens omgivning plockas bort. Man hör bara sig själv, pulsen som dunkar och det egna blodomloppet.

Så tyst är det inte på de spa-avdelningar eller kyrkliga retreats som den välbeställda medelklassen betalar dyra pengar för att vistas i. Tystnaden må ha blivit en bristvara, men vi vill helst att den kombineras med lite behagligt vågskvalp eller fågelkvitter. För den som inte har råd att köpa sig lugn och ro återstår bara att skaffa sig öronproppar, eller hörlurar och döda bullret med musik.

-Det är först nu vi väljer att släcka ut ljud med egenljud, säger Anders Mildner.