Fortfarande har Harald Rosenlöw Eeg lite dåligt samvete när han berättar om sin första reaktion efter attentatet på Utöya förra året: vad skulle nu hända med hans bok?
-Något fruktansvärt hade hänt, och det jag tänkte på var allt jobb jag lagt ner förgäves, berättar han.
Ungdomsroman "Ska bara dö först" var färdigskriven, och för honom var det självklart att den inte kunde ges ut, inte efter det som hände den 22 juli. Alltför många av bokens detaljer låg nära verkligheten. Ungdomarna som överlever explosionen, den falska räddningsstyrkan och medierapporteringen från olycksplatsen.
Enorm respekt
Men förlagschefen höll inte med och romanen gavs ut. Däremot lanserades den försiktigt och med en ny titel, "Gyldig fravaer", av rädsla för alla paralleller som kunde dras till den 22 juli. Harald Rosenlöw Eeg förklarar att det fanns och fortfarande finns en enorm respekt för det som hände och för hur man närmar sig det.
-En ungdomsroman har ett betydligt längre liv än en vuxenbok, och det tror jag har varit bra den här gången. Nu börjar boken hitta läsare, och de kan lättare förhålla sig till Utöya med lite avstånd.
Upprinnelsen till boken var just rädslan för ett terrordåd, som sköljde över honom själv en vanlig dag i tunnelbanan.
-Jag såg en obevakad ensam ryggsäck. Jag går inte runt och är rädd, men i två sekunder tänkte jag att nu händer det mig, det som inte kan hända. En kille plockade upp ryggsäcken och gick vidare, men jag var helt förstörd. Jag utgick från den skräcken och började skriva, säger han och fortsätter:
-Jag satte ord på det jag är rädd för i fem karaktärer. De rädslor som unga möter i dag är inte desamma som när jag var ung.
Innan katastrofen
Den väntade norska kritiken uteblev och även i Sverige har recensenter rosat berättelsen om några elever som hamnar i samma tunnelbanevagn och blir de enda överlevande när det plötsligt smäller. Det är fem helt olika människor med olika sätt att tackla döden, eller kanske livet: med religion, maximal kontroll, spännings- och närhetssökande.
Boken börjar innan katastrofen. Sherpa agerar kurir och springer fortare än vanligt med den misstänksamma ryggsäcken. Anjo vaknar upp och känner att det är dags att berätta för världen att hon hittat det hon sökt efter i Koranen, och Albert, sonen till Norges kvinnliga statsminister, kör på i sin vanliga dryga stil. Där finns också Bruno, hemmastad i tunnelbanegångarna med sprejburk i fickan, och Ida, med hundraprocentig kontroll på tillvaron.
-Det handlar om ungdomar instängda i en våldsam situation, jag förstår att boken har använts i skolorna. Jag har fått kritik för att boken utspelar sig på så många olika plan, men det viktiga är inte vad som hänt eller vem som gjort det, utan rädslorna vi lever med.
Fortfarande tabu
Harald Rosenlöw Eeg är övertygad om att han inte hade kunnat skriva "Ska bara dö först" i dag, när Norge fortfarande är så präglat av det som hänt, av respekten för anhöriga och överlevande och av synen på terrorism.
-Händelserna den 22 juli kommer att dyka upp i massor av litteratur i framtiden, men just nu är det fortfarande tabu. Vi är fortfarande osäkra på vad vi kan säga och skriva.