Romanen "Middagen" är uppbyggt som just en middag, med aperitif, förrätt, huvudrätt, dessert och avec. Restaurangen i fråga är av det tjusigare slaget, där råvarornas ursprung presenteras in absurdum och personalen slår knut på sig själva för att framhäva mat och vin. Att författaren Herman Koch valt att inte återvända till den restaurang i Amsterdam som fungerade som förebild är förståeligt, men i takt med bokens framgångar har även krogen kunnat vända satiren till något positivt.
-Krogen ligger i mina hemkvarter, men hittills har jag inte blivit attackerad på gatan. Jag har hört att folk faktiskt frågar om de har kommit till restaurangen i "Middagen", berättar han på besök i Sverige i samband med att romanen ges ut här.
Etiskt dilemma
Det är den välbeställda nederländska medelklassen som får sig en känga i romanen: fäblessen för pretentiösa restauranger och den genuint franska landsbygden liksom vinkännarnas tillknäppta vokabulär. Men finkrogen är inte mer än fond till romanens verkliga tema, en etisk frågeställning om hur långt föräldrar är beredda att gå för sina barn.
-Frågor som huruvida vi ska skicka trupper till Afghanistan, invadera Syrien eller vilket land vi ska ge bistånd till diskuterar vi dagligen. Privata moraliska dilemman är kanske inte lika tydliga. I den här boken är frågan ganska rak, om din son gjort något som normalt skulle få dig att gå raka vägen till polisen, vad gör du?
Misshandlar uteliggare
I "Middagen" har bilder från en övervakningskamera kablats ut i medierna och holländarna ropar efter hårda straff. Två pojkar misshandlar en uteliggare till döds, men de förblir oidentifierade - för alla utom deras föräldrar. Tonåringarnas pappor är bröder, den äldre av dem en karismatisk politiker på väg mot premiärministerposten, och det står snart klart att ingen av de vuxna står utan ansvar.
-Hade det varit två vanliga familjer hade de hade kunnat prata om sina söner på ett annat sätt, utan att behöva bry sig om skandalen som väntar när det blir känt att toppolitikerns son gjort sig skyldig till ett sådant brott.
TT Spektra: Hur hade du själv hanterat situationen?
-Jag hoppas att jag hade gjort det som var bäst för min son, och inte försökt dölja det som skett. Men enkelt är det inte. Ett likande fall hände i verkligheten i Barcelona, men pojkarna kunde identifieras och dömdes till 20 års fängelse. Om jag visste att min 16-åring riskerade 20 år - skulle jag ha emigrerat i stället?