Många är de restauranger som har anammat den avskalade, minimalistiska trenden med raka linjer och där tonerna går i vitt, beige och möjligtvis någon annan färgklick. Av den anledningen känns det därför rätt unikt att kliva in på Butlers hörna där det råder allt annat än minimalism. Här finns stuckatur i taket, romerska pelare och speglar med tunga, snirkliga ramar i guld. Borden och stolarna går i mahognystil och varje bord har en glasskiva över den vinrödsmönstrade duken och mattan har ett feniciskt mönster. De kupolformade lamporna i lokalen fångar upp en gnutta jugendstil, som ofta återfinns på bistron i Paris.
- Välkomna, säger en vänlig röst som med en rapp gest visar oss till bordet.
Rösten kändes igen från då vi ringde och bokade bord. Utbudet från menyn gör det svårt att välja. Vitlöksgratinerade sniglar eller toast Skagen, eller varför inte en carpaccio på svensk oxfilé? Vi valde toast Skagen och det var vi glada för.
Skagenröran serverades på ett stort fat, på en bädd av en ljummen toast som var härligt frasig i botten. De handskalade räkorna från Smögen var generöst tilltagna och även om röran var aningen kompakt upplevdes den aldrig för fet. Det uppskattades att den finhackade rödlöken låg vid sidan av för egen portionering, i två prydliga små höga. Några knippen dill hjälpte också till att forma en ring kring denna toast och Kalixrommen vilade på toppen av rätten,
i perfekt skedformat.
Carpaccion på svensk oxfilé serverades med rikligt hyvlad parmesan och carpaccion riktigt smälte i munnen, så tunt och fint var köttet. Rätten hade dock vunnit på av en gnutta mer av olivolja, salt och peppar. Parmesanen var tydligt av god kvalitet, precis som man i menyn berättar om ostens lagringstid. Några citronskivor till på tallriken och rätten skulle ha varit perfekt.
Vid valet av huvudrätt, beslöt vi oss för att testa det som verkar vara Butlers klassiker och paradrätt - Plankstek. Denna rätt var vad de flesta av gästerna i lokalen beställde. Vi valde plankstek Black and White, det vill säga en bit oxfilé med rödvinssås och en bit fläskfilé med bearnaisesås, serverat med pommes duchesse på en planka. Köttet serverades välstekt, precis som vi ville ha det, och hade toppats med några kvistar krasse.
Det spritsade potatismoset hade fått fin färg i ugnen och det stod helt klart att moset var gjort på plats. Bearnaisesåsen låg ovanpå moset, som även den var tillagad från grunden och smakade så där lent och krämigt, med tydlig smak av dragon. Det hade dock uppskattats om såsen serverats i en skål bredvid för enklare portionering, eftersom det annars lätt blir lite "kladdigt".
De rostade rotsakerna, broccolin och den ugnsbakade tomaten var tillagade al dente. Det är därför inte svårt att förstå framgången bakom denna rätt på Butlers.
Personalen var väldigt uppmärksam under hela måltiden och fyllde på vattenflaskan på bordet med nytt vatten, då denna tog slut. Det ska sägas att restaurangen var fullsatt, så när som på några stolar och trots detta lyckades personalen hålla en fin timing mellan rätterna och hålla en hög servicenivå.
Som avrundning på middagen beställde vi en vanilj- och vitchokladpannacotta med passionsfrukt. Denna dessert stod ut som Butlers högsta ess under kvällen. Den serverades läckert upplagd på ett stort fat med rundad plats för pannacottan i mitten. Köksmästaren hade på ett snyggt sätt dekorerat tallrikens kanter med passionsfrukten som tre solar. Som en sol log även vår gom, när skeden med den söta och lena pannacottan nådde munnen. Vaniljstångens svarta små korn syntes tydligt och passionsfruktsåsen räckte gott och väl till varje tugga.
En bit av den schweiziska osten Gruyère balanserade upp den söta pannacottan. Ostbiten serverades snyggt på ett fyrkantigt fat, med några små skivor fruktbröd, päronmarmelad och inkokt fikon. Den nötiga smaken från Gruyèren blev bra med den söta päronmarmeladen. Denna rätt var inte bara ett lysande avslut på middagen - den var också värd sitt pris med sina 48 kronor.
Rätt billig penning för en njutning av denna kaliber.