Mycket beror på att vi blir äldre men behandlingsmetoderna blir också allt bättre och allt dyrare.

Ni politiker som ska fördela resurserna, kan ställas inför ett svårt etiskt dilemma, där ni kan tvingas att säga nej till behandlingar, eftersom vi vet att pengarna i nuvarande system inte kommer att räcka. Läkarna vill bara sina patienter väl och kommer inte att säga nej, om de inte får order från er att göra det.

Hur löser ni detta? Om ni vill hitta andra finansieringsmöjligheter, hur ser de ut? Om detta inte hjälper vem och vad ska ni i så fall säga nej till inom sjukvården?

Alliansen
bestående av Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna  och Centerpartiet:
Cancer är ett av de områden vi ser som angelägna att prioritera. Vi arbetar särskilt för att minska väntetiderna i hela vårdkedjan.
Antagandet om att andelen personer som lever med cancer i länet kommer fördubblas fram till 2030 är inte opåverkbart. Därför satsar vi på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete för att förhindra att människor drabbas av cancer i onödan.
Lungcancer är en av de största cancersjukdomarna – en sjukdom som kan minskas genom ett aktivt preventivt arbete gentemot rökning.
När det gäller beslut om läkemedel måste det vara läkarna som tar beslutet, men det ska göras utifrån nationella riktlinjer eftersom vården måste bli mer likvärdig och rättvis över hela landet. Här har vi stor hjälp av den nationella cancerstrategin som Alliansregeringen tagit fram.
I stället för att höja landstingsskatten behöver fler människor komma i arbete – på så sätt kan vi öka våra skatteintäkter till vården.

Koalitionen
bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet:
Cancervården står inför stora utmaningar, som väcker svåra etiska frågor och kräver politiskt ansvarstagande. En sak är grundläggande: medicinska bedömningar görs av den medicinska professionen. Politiker fattar aldrig beslut om enskilda patienter.
 Det är däremot politikens uppgift att ta ansvar för resursfördelningen. Då krävs att man kan och vågar pröva olika områden och behov mot varandra. För att det ska fungera krävs också att det i sjukvården finns ett aktivt arbete med att mönstra ut gamla och mindre effektiva metoder, till förmån för nya. På så sätt skapas utrymme för exempelvis nya cancerbehandlingar.
 Cancervården har tillgänglighetsproblem, som har kommit i skymundan när det fokuserats på det som ingår i vårdgarantin. Vi vill utvidga vårdgarantin, så att den omfattar fler diagnoser och patientgrupper och mer anpassad för exempelvis cancerpatienter.

Vrinnevilistan
I dag får dubbelt så många kvinnor med bröstcancer cellgifter än som har nytta av det. Det ger en kraftig försämring av livskvaliteten. Hälften blir botade genom kirurgi. Av de som opereras för prostatacancer har knappt tio procent nytta av det. I en framtid kommer det att finna biologiska markörer som visar vilka som ska behandlas. Då kan vi spara mycket lidande och stora resurser i sjukvården.
Vi ska förbättra tillgängligheten och försöka förbättra kunskapen så att man söker tidigare och därmed ökar chansen till bot. Förbättrad livsstil kan minska insjuknandet i cancer med 30 procent enligt WHO och det ska vi också verka för.
Läkemedelsenheten på riksplanet anger vilka nya läkemedel som verkligen gör nytta och det får behandlande läkare förhålla sig till.
Om pengarna inte räcker kan pengar omfördelas inom det offentliga, att enklare åtgärder ingår i egenansvaret. Det är viktigt att dyra behandlingar ingår i det offentliga åtagandet.
Det stora hotet inför framtiden är att vi inte kan utföra stora canceroperationer på grund av resistenta bakterier.