Att tillverkar bilar på löpande band är numera näst intill ett måste för att få lönsamhet i produktionen. Undantaget är dyra och exklusiva sportbilar i små serier till skyhöga priser.
När Henry Ford startade sin tillverkning av den senare klassiska T-Forden var siktet inställt på att bygga en enkel och funktionsduglig bil till ett bra pris.
1908 presenterade han sin allra första bil. För den vanliga arbetaren var det inte att tänka på bil på den tiden. Trots att den skulle vara billig kostade T-Forden cirka 950 dollar första året.
En bil var 24:e sekund
Henry Ford räknade snart ut att det fanns en hel del att spara genom att effektivisera produktionen. Sex år senare hade han startat en löpandeband-produktion. Det var något unikt på den tiden.
Henry Ford var inte först med vare sig biltillverkning eller löpande band. Man han såg vinsten i att sammanföra dessa och det blev nyckeln till hans framgång.
Arbetet i bilfabriken i Highland Park blev omedelbart mycket effektivare vilket avspeglade sig på bilens pris till konsumenterna. 1927 var priset nere i cirka 250 dollar.
1927 var det sista året som T-Forden tillverkades. Volymerna var enorma och från fabriken lämnade en färdig bil varje 24:e sekund.
Det kan jämföras med Volvo nya bilfabrik på Torslanda. Vid fullt utnyttjande lämnar den nu cirka en bil per minut.
Under de åren som modellen tillverkades stod T-Forden för smått otroligt cirka hälften av världens bilproduktion.
Inga bromsar på framhjulen
Karossen till T-Forden gjordes i tunn plåt som klädde in en träkonstruktion.Den satt fast på en smäcker ram och allt som allt vägde bilen inte mer än cirka 550 kilo. Det gjorde att man inte behövde så stark motor för att ge bilen acceptabel prestanda. En sidventilare på cirka 20 hästkrafter satt under motorhuven.
Som tur var gick det inte allt för fort med den lilla motorn. Toppfarten angavs till cirka 70
km/t och man får förmoda att det krävdes bra förutsättningar för att uppnå den.
Att det var turligt att den inte gick fortare har att göra med att bromsarna inte var i toppklass. För att hålla nere kostnaderna hade man helt enkelt rationaliserat bort bromsarna på framhjulen.
Trots att T-Forden inte hade all modern elektronik som finns nu var den en sorts flexifuel-bil på sitt sätt. Den kunde köras på bensin, fotogen och etanol. Detta var möjligt tack vare ett ställbart huvudmunstycke som reglerades inne från instrumentpanelen bredvid ratten.
15 miljoner exemplar
Det finns en skröna som säger att Henry Ford
i sin iver i att rationalisera sin tillverkning lär ha sagt: "Man kan få T-Forden i vilken färg man vill, bara den är svart."
Det stämde under de första tio åren av löpandeband-produktion. Sedan infördes en snabbtorkande lack baserad på cellulosa vilket gjorde att kunderna kunde välja andra färger.
I Sverige var T-Forden mycket populär. 45 000 såldes under åren den tillverkades.
För tre år sedan skrev NT om hur man körde en T-Ford från Ystad till Haparanda. Då gjorde man det för att hylla hur man 1925 körde den 30 000:e T-Forden i Sverige på samma sträcka. Allt för att visa hur uthållig och stark bilen var.
Totalt kom T-Forden att tillverkas i ofantliga 15 miljoner exemplar.