Runt omkring oss ser vi något som tycks vara kollegor på afterwork, ett par glada grabbgäng men även en och annan affärsresande av klädsel och sällskap att döma.

Harrys paroll "där människor möter människor" är just vad det är. Baren fylls under kvällen på med törstiga gäster som ser ut att trivas med vimlet omkring.

Det är en salig blandning av stilar i lokalen.

Väggarna pryds av trätavlor med sportmotiv och reklam för olika dryckessorter. I taket hänger en gigantisk kristallkrona och intill baren i lokalen finns olika spelmaskiner. Löparen i guldpapper med snirkligt motiv lägger till ytterligare en stil. På borden står en bukett av blommor av vad som liknar tusenskönor.

Stämningen är avslappnad, trots någon aningen överförfriskad och högljudd person som vänligt visas till dörren på ett professionellt sätt av personalen.

Drycken serveras kvickt till bordet efter vår beställning och där vi sitter med vårt väl kylda vita vin kommer vi in i Harrys pubgemenskap. Det räcker med att snegla på några bord bredvid oss och vi inser att Harrys revbensspjäll står högt i kurs, vilket vi också beställer.

Som förrätt faller vi för Toast Skagen med handskalade räkor. Rätten serveras på ett rektangulärt porslinsfat, garnerat med ett knippe dill och med en liten klick löjrom vid sidan av.

Röran med räkor, dill och lök upplevs aningen för fet och klicken löjrom kunde gott ha varit lite mer generöst tilltagen.

Rödbetorna serverades rykande heta, direkt ur en liten gjutjärnspanna. Snyggt och annorlunda. De grovt skurna rödbetsklyftorna gifte sig väl med chèvreosten och honungen. Det rostade solrågsbrödet hade bra, gyllene rostning, men upplevdes överflödigt till denna rätt.

Mellan rätternas servering lät vi underhålla oss av Drottninggatans gatubild med hemvändande flanörer och Norrköpings stolthet - de gula spårvagnarna. Vi fick dock inte vänta länge på rätterna, servisen var oerhört skicklig på att "tima" serveringen och det var tydligt hur väl servisen faktiskt kommunicerade fördelningen med varandra, både med kroppsspråk och i ord.

När Harrys klassiker Barbeque Ribs kommer till bordet, tänker vi att vi kanske skulle ha tagit ett större bord, så rikligt portionerad var denna rätt!

Revbenspjällen serveras på ett fat i form av en åtta och till detta serveras krispiga pommes frites, halverad grillad majskolv och coleslaw. De tunna revbensspjällen hade kryddats med alldeles för mycket BBQ-sås i vårt tycke och den förväntade grillsmaken drunknar
i marinaden.

Spjällen smakar dessutom mer varm korv än grillade spjäll.

Fiskgrytan imponerade inte heller den något märkvärt. "Grytan" serverades alldeles för tunn för att i vårt tycke kallas "gryta". De få laxbitarna kunde ha varit något mindre kokta, kräftstjärtarna likaså eftersom de blivit sega av att ligga i för länge. Rotfrukterna hade dock bra tuggmotstånd och klicken aioli höjde smaken i rätten, som för övrigt hade vunnit på mer sälta.

Fram till dessa rätter är det rödbetorna ur gjutjärnspannan som bär Harrys fana högst. Efterrätterna räddade Harrys trea.

Som dessert valdes glass- och sorbettallrik samt även pannacotta. Den förstnämnda serveras ur ett fyrkantigt fat med fyra fack för de olika glasserna/frukterna. Vaniljglasskulan är toppad med delikat strimlad citrusfrukt och chokladkulan har krönts med några stelnande strängar av mörk choklad.

Snyggt och vackert.

Så mycket av "säsongens" bär kanske det inte var med bitar av ananas och vindruvor. Men det gör ingenting, för smakerna är läckra och chokladglassen smakar verkligen choklad och den röda sorben blir en frisk avrundning på middagen.

Pannacottan i dumle och vaniljsmak tar slut alldeles för fort. Som dumleälskare går man ner på knä för denna smak. Den grillade ananasen gjorde sig dock inte tillsammans med pannacottan.

Men var för sig blir smakerna på desserten ett glansnummer.