Bokmalen Ivan och den kapitalstinna Francesca beslutar sig för att öppna drömbokhandeln Au Bon Roman i Paris, som snabbt blir populär.

Men det visar sig vara ett riskfyllt projekt. Ekonomiskt sett är det vansinne på grund av den neråtgående bokmarknaden. Men farligast är de författare och förlagsmänniskor som har förolämpats av det "snobbiga" och "fascistiska" utbudet. Det är ju de som anses vara skräp. Det förekommer dödshot och trakasserier, och värst utsatta är de åtta litteraturkännare som är med och avgör vad som ska hamna på bokhandelns hyllor.

Att enbart sälja kvalitetslitteratur tycks vara långtifrån lika oproblematiskt som att exempelvis enbart servera gourmetmat på en lyxrestaurang.

Artikelbild

Laurence Cossé diskuterar litteratur i Drömbokhandeln. Foto: SEKWA

Laurence Cossé omfamnar ett vitt spektrum av genrer i Drömbokhandeln. Här finns kärlek, debatt och inte minst en deckarhistoria i och med de våldsamma attackerna. Hon försöker krydda med litteraturhistoria men den blir aldrig tillräckligt ingående för att vara intressant, och när betoningen ligger på fransk litteratur så är den lite för avlägsen för de svenska läsarna. Boken hade vunnit på att renodlas åt det ena, andra eller tredje hållet, för trots sin tjocklek ryms inte allt det som Cossé vill skriva om.

Behållningen med Drömbokhandeln är främst debatten den väcker om vad som är god litteratur.

Jag är också övertygad om att många bokslukare kommer att gilla den mysiga bokhandelsmiljö som målas upp och inte minst karaktärernas passion för romaner. Det är driv i berättandet och läsningen går undan, fast några litterära höjder uppnås inte, och både berättarrösten och kronologin förbryllar mig.

Ironiskt nog skulle Laurence Cossés Drömbokhandeln inte ha en chans att ingå i sortimentet i en lika stilmedveten bokhandel som den hon skriver om.