Den nästintill fullsatta lokalen sjuder av liv och det är en salig blandning av gäster som besöker restaurangen - alltifrån äldre i övre pensionsåldern till unga och glada studenter. Det råder en skön mingelstämning. Menypriserna är lågt satta. Många av gästerna verkar komma direkt efter jobbet för att inta en bit mat med kollegerna.

Munken har en mörk inredning till de vitmålade väggarna och med ens får man en känsla av medeltid och mystik. På några av de mjölkvita väggarna finns stora svarta kors som för tankarna till någon medeltida orden. På varje träbord i lokalen brinner en oljelampa från en gammaldags saftflaska. De mäktiga kristallkronorna bryter den i övrigt medeltidsinspirerade stilen. På vissa ställen i restaurangen gör man även reklam för kommande artister att spela på Munken. Ett flertal artister av rang har spelat här; Veronica Maggio, Eric Gadd, Sahara Hotnights och Norrköpings egen Markus Krunegård.

Rätterna är enkelt nedpräntade på något som ska likna en pergamentrulle. Från Munkens så kallade Trogna meny står några svenska husmansklassiker på rad: strömming, raggmunk och Wallenbergare.

När vi valt våra rätter från den upphängda pergamentrullen, beställs dessa och betalas direkt
i kassan. Enkel och okomplicerad service, givetvis kopplat till de facila menypriserna.

Valet från menyn föll på plocktallrik som förrätt. Denna rätt serverades väl tilltagen med svarta oliver, lufttorkad skinka, två sorters korvar, ostfyllda chilifrukter, en bit brieost, små kryddade ostkuber. På toppen vilade ett väl grillat brödstycke som stod ut som denna rätts främsta kort. De svarta oliverna var alldeles för salta och graden av styrka i de ostfyllda chillina tog helt över.

Från Munkens så kallade Korsfararmeny valdes ryggbiff med cognacssås och västerbottenstomp. Uppläggningen saknade finess i våra ögon, men köttet var väldigt bra tillagat, precis som vi önskade det. Cognacssåsen var något tjock i sin konsistens men passade utmärkt till köttet. Det krämiga potatismoset var även det rejält portionerat. Det tål att sägas - här får man som matgäst mycket mat för pengarna.

Den halstrade laxen med kokt potatis och limecrème var även den en ordentligt tilltagen portion. Den rosafärgade fisken hade fått en fin rostad färg och köttet lossnade sådär lätt vid knivsudden. Limecrèmen var ett fräscht komplement till laxen då smaken av lime var tydlig. Potatisen var något överkokt, men som tur var fanns ju även en salladsbuffé som ingick middagspriset, så att potatisen lätt kunde ersättas med sallad på bönor, tomat och gurka.

Dessertmenyn erbjöd endast två alternativ, då valet föll på chokladtryffeltårta. Tårtbiten är härligt sprängfylld med fin choklad och blir ett sött avslut på middagen.

På restaurangens hemsida står att läsa: "Saliga Munken är inget vanligt ställe" och vi är beredda att hålla med.