De hade tagit sig in i området för att granska brotten mot mänskliga rättigheter och det svenska oljebolaget Lundin Petroleums agerande i det konfliktfyllda området.

I december förra året dömdes de till elva års fängelse för olaga inresa och att de genom samröre med ONLF-gerillan främjat terrorverksamhet. Reaktionerna mot domen var starka från både internationella medier och politiska organ. Visserligen hade de båda journalisterna olagligen tagit sig in i Ogaden, men straffet ansågs som orimligt i förhållande till lagöverträdelsen.

Fallet skärpte också den inrikespolitiska tonen i Sverige genom att utrikesminister Carl Bildt tidigare suttit i oljebolagets styrelse. En del kritiker tvivlade på hans trovärdighet och ifrågasatte hans engagemang att få de båda journalisterna fria.

Under året har deras möjligheter att bli släppta diskuterats flitigt. Martin Schibbye och Johan Persson bestämde sig också för att inte överklaga domen och i stället söka nåd, eftersom det skulle förbättra utsikterna. Ett uttalande från den etiopiske premiärministern Meles Zenawi i vintras kunde också tolkas som en möjlig öppning.

Men tiden har gått och de båda journalisterna sitter fortfarande inspärrade i Addis Abeba. Elisabeth Löfgren, som är pressekreterare för Amnesty Internationals svenska sektion, anser att läget är svårare att bedöma i dag.

- Vi hade hoppades att de skulle släppas fria under våren. Det finns en etiopisk tradition att benåda, men vi har också sett hur klimatet hårdnat. Journalister har arresterats och våra delegater har kastats ut ur landet. Så i dag känns det som om locket är på, säger hon.

Amnesty planerar ingen särskild aktion inför ettårsdagen av deras gripande.

- Vi är ju verksamma hela tiden, men de anhöriga har bett oss att ligga lite lågt, så det blir ingen kampanj, förklarar hon.

Det finns helt enkelt en oro för att uppmärksamheten skulle driva situationen i negativ riktning.

- Men det är oerhört svårt att veta om det skulle skada, säger hon och påpekar att vetskapen om Dawit Isaaks öde fortfarande är ovisst trots tidvis låg profil.

Reportrar utan gränser driver tillsammans med Journalistförbundet en insamlingskampanj sedan förra sommaren. Jesper Bengtsson, tidigare ordförande i föreningen, förklarar att det kom in en hel del pengar i höstas, men att inflödet mattats sedan dess. Pengarna har gått till advokatkostnader och annat kring rättegången.

Han delar uppfattningen att tecknen som tidigare gav hopp ersatts av tystnad. Det är helt enkelt svårt att veta vad som händer. Den information han har om Martin Schibbye och Johan Persson kommer från anhöriga.

- De berättar att de är vid gott mod och klarar sig på något sätt bra. Det går så länge de hoppas på benådning, men blir naturligtvis svårare ju längre tiden går, säger han.