Mobiltäckningen på Fårö är så opålitlig att Mattias Åkeson, konstnär och lärare vid Campus Norrköping, måste ringa upp på en fast telefon. Han befinner sig sedan en och en halv vecka vid Ingmar Bergmans hem på Fårö. Bergmanstiftelsen har givit honom ett stipendium och nu arbetar han med ett projekt där Bergmans hus länkas till en av folkhemmets centrala byggstenar, daghemmet.

- För ungefär tolv år sedan jobbade min fru på länsstyrelsen i Stockholm där de gjorde en inventering av miljonprogrammet. Hon upptäckte att väldigt många daghem i Stockholmsområdet ritats av en och samma arkitekt, Kjell Abramsson på Abramssons arkitektkontor, berättar Mattias.

Han fascinerades av att en enskild arkitekt satt så stark prägel på den första institution där vi lär oss fungera kollektivt.

- Jag funderade mycket kring det, men kom inte riktigt vidare.

Senare, något år innan Bergman dog, fick han reda på att Kjell Abramsson också ritat Bergmans hus på Fårö. Arkitektkontoret hade under samma tid, 1965-66, ritat regissörens hus och daghemmen.

- Då fick jag plötsligt något att ställa daghemmen emot. Husen kopplades till två starka bilder av Sverige: Sverige som det moderna projektet och Ingmar Bergmans Sverigebild.

Två mycket olika Sverige, men mellan husen fanns likheter.

- Daghemmen är självklart väldigt funktionsinriktade, men det är också Bergmans hus som är byggt så det ska vara lätt att arbeta där.

Husen är lika till sin utformning. De är utsträckta enplansbyggnader med träfasader.

- Daghemmen är förstås väldigt kända. Det är lätt att uppfatta dem som byggbaracker, men när man studerar dem närmare, och för mig blev det särskilt tydligt efter att jag träffat Abramsson, inser man att de ritats med en enorm omsorg om detaljerna. Det gäller också Bergmans hus, men det gäller framförallt daghemmen. För att ta ett exempel så har fasaden träpanel och på allt virke är hörnen rundade så barnen inte ska göra sig illa.

Husens biografiska berättelser kommer han förstås inte runt, men när han nu dokumenterar Bergmans hus försöker han undvika allt personligt.

- Det är förstås svårt eftersom det är möblerat som när han bodde här, men jag försöker hitta arkitekturen bakom.

Exakt hur projektet ska presenteras är ännu inte bestämt.

- Det kommer att bli flera filmer som ska visas i en rumslig gestaltning. Det ska också finnas skulpturala inslag. Jag tittar på det jag filmat medan jag jobbar, men det är svårt att säga så mycket om resultatet eftersom det ska ställas mot en liknande dokumentation av ett daghem. Det är i klippningen mellan de två byggnaderna jag kommer hitta den berättelse jag vill åt.

Huvudtemat är ändå klart, självförverkligandet och det kollektiva.

- Självförverkligande fanns på 60-talet precis som nu, men Socialdemokraternas självförverkligande handlade om ett starkt kollektiv som hjälper människan till en stark självkänsla. I dag är det en annan syn på individualism. Det finns en spännande skillnad här och man kan fundera kring om tiden har hunnit ifatt Bergman. Under 60-talet kritiserades hans filmer
i Sverige för att vara för introverta och självbespeglande. I dag är klimatet annorlunda och det finns en helt annan förståelse för Bergman nu.