Variationen är stor och kvalitén genomgående hög, men som tittare kastas jag mellan olika stilgrepp och sinnesstämningar. Helhetsintrycket blir något splittrat.

Min personliga favorit är Sascha Fülschers Next door letters, en animerad film som utspelas i en färgglad seriefigursvärld. Vad som börjar som ett spratt från två unga tjejer mot en annan tjej utvecklas till en oväntad kärlekshistoria. Berättelsen är mycket rörande och ger mig ett litet lyckorus mot slutet.

Helt animerad är även Mario Adamsons Jag är rund. Historien om Mathilda äger rum i en smått dystopisk värld där alla föds runda, men formas att bli fyrkantiga enligt den rådande världsordningen. Filmen är något förutsägbar, men väldigt fin och budskapet alltid lika viktigt.

Paketets skräckis utgörs av Erik Rosenlunds svartvita Sudd, där en mystisk epidimi förvandlar människorna och staden de bor i. Skådespeleriet håller inte högsta klass, men Rosenlund lyckas ändå förmedla en obehaglig känsla.

Inte många lär väl ha missat Youtubefenomenet Las Palmas, filmen där regissören Johannes Nyholms ettåriga dotter spelar en medelålders kvinna på chartersemester bland stumma marionettdockor. Las Palmas är både humoristisk och tragisk, när den på ett innovativt sätt påvisar de slående likheterna mellan en berusad vuxen och ett litet barn.

Dance music now av Johan Jonason är en kort spelfilm som består av en intensiv scen vid en studioinspelning. Relationskonflikten mellan de två huvudkaraktärna är det viktiga och skådespelarna gör en trovärdig insats. Jag gillar även redigeringen, särskilt ljudbearbetningen.

Frida Kempffs Micky badar är ett fint personporträtt på 100-åriga Micky som varje dag, oavsett årstid, tar ett dopp vid den danska kusten. I kortdokumentären berättar hon bland annat om hur det var att vara gift med en judisk man under andra världskriget. Micky badar är en stillsam film som skapar eftertänksamhet och som utgjorde en bra avslutning på kortfilmspaketet.