Barbro bryr sig om både stora och små

Och friska har de varit, allesammans, från förstfödde Tony till yngstingen Patricia. Det skiljer tjugo år mellan äldst och yngst i den stora syskonskaran.- Inte hade jag tänkt mig elva barn. Jag hade tänkt att åka till Göteborg, studera till telegrafist och gå till sjöss. Men jag kom till Mallorca, jag är nöjd med det, säger Barbro och drar på munnen åt sina egna ord.Vi sitter i köket på Hagebygatan där Barbro dukar fram hemgjorda räksmörgåsar och kaffebröd och häller upp kaffe. - Jag är sådär halvmodern, säger Barbro. Jag har tio barn med den första karln och så ett med en ny karl.I och för sig tycker inte Barbro att det här med elva barn är så mycket att prata om. Det har väl ingen annan med att göra hur många barn man har, bara man tar hand om dem själv. "Sådär halvmodern"
Och det har hon ju alltid gjort, från första till sista. Och besvärligt, njae, det vet hon inte. Det blev en vana att ta hand om många.Hon var inte mycket mer än ett barn själv när hon fick sin lilla Tony några månader innan hon skulle fylla 17 år. Träffades på Borgen
Vid det laget hade hon hunnit jobba ett tag efter folkskolan och fortsättningsskolan. Hon var springflicka i speceriaffären i Signedal hemma i Smedby innan hon blev telegrambud vid Televerket.- Sen blev jag extra lokaltelefonistaspirantselev, vi hade så roligt åt den där titeln. Så träffade jag Arne. Det var på dans på Borgen. Han var en riktig danspjatt.- Farsan och du var jätteduktiga på att bugga, minns Anne-Lie.Barbro föddes som yngst av fem syskon i Solbergatorpet. - Vi hade inget vatten, ingen el, vi hade karbidlampa, kommer jag ihåg.Flyttlasset gick med häst och vagn när Barbro skulle fylla sju och börja skolan.- Då köpte mina föräldrar en kåk för tolvtusen kronor, det var jättemycket pengar på den tiden.Gifte sig 1957
Det egna första hemmet fick Barbro och tio år äldre Arne i ett rum och kök i S:t Persgatebacken, efter att de gift sig den 14 september 1957. Då väntade hon barn för tredje gången. Den första graviditeten hade slutat i ett missfall i femte månaden. När Tony föddes i januari 1956 var Arne till sjöss.- Vad sade dina föräldrar när du kom hem och berättade att du väntade barn, undrar Anne-Lie.- Det var väl så dags att skälla då, säger hennes mamma.I januari 1958 kom Mike, två månader för tidigt. Det har sin förklaring.- Arne var gårdskarl och låg i influensan och hyresgästerna kom och klagade på att det var så mycket snö på gården, så jag var ute och skottade . På natten fick jag gå upp till sjukhuset."Född till att föda"
Om nu son nummer ett kom som en glad överraskning så är frågan om son nummer två var planerad.- Nej, det är ingen som är planerad. Men jag har varit född till att föda barn, det har gått snabbt och enkelt.Likaså att vänta barn. Och hon visste direkt när det var dags på nytt för nästa graviditet. - Så fort jag blev med barn började jag äta popcorn.- Och saltgurka åt du, minns Anne-Lie som blev barn nummer tre och familjens första flicka.Som storasyster fick hon ställa upp och ta hand om sina syskon mycket. Det var inget hon direkt stoltserade med. När nån frågade hur många syskon hon hade, svarade hon:- "Två". Jag skämdes, så jag ljög.Det gör hon inte längre. Anne-Lie är stolt och glad över att tillhöra en stor familj. Och syskonen har hållit ihop, i vått och torrt. Nu som då.- Vi slogs aldrig, det har jag inga minnen av. Vi lekte oftast med varandra och tog varandra i försvar. Andra brukade kalla oss för "de farliga barnen" bara för att vi var så många. Bodde i Villa Nestor
Familjen bodde länge i en åttarumsvilla som de hyrde av kommunen. I dag kallas den för Villa Nestor och är ett populärt kafé i Kneippen och nio av syskonen bor kvar i stan. Det går inte en dag utan att Barbro hör av nåt eller flera av dem. Ses gör de också, titt som tätt. Vid födelsedagar, till jul och andra högtidliga tillfällen. När Anne-Lie fyllde 50 tidigare i år togs en bild på mamma Barbro och alla hennes barn. När Barbro fyllde 70 för ett par veckor sedan var de 42 personer som åt tacosbuffé. Mors dag brukar också firas, oftast ihop med Barbros födelsedag den 19 maj. I år har dottern Yasmine som precis flyttat in i närheten, lovat att bjuda på kaffe och tårta hemma hos sig.Vid det här laget har alla elva barnen fått egna barn. Barbro har 28 barnbarn, där den yngsta ska döpas nästa söndag. Dessutom finns där tre barnbarnsbarn och ett fjärde är på väg."Skönt att bo ensam"
Arne och Barbro gick skilda vägar 1974. Då hade hon börjat arbeta med utvecklingsstörda och sen dess har hon också jobbat på Skogaholm och försäkringskassan. När hon var 63 fick hon förtidspension, efter en hjärtinfarkt och byte av en hjärtklaff och tre kranskärl.Efter att hon träffat Patricias pappa flyttade Barbro till Hindås i början av 1980-talet, men kom tillbaka till Norrköping efter fem år och trivs med att sköta sig själv.- Jag har varit tvärtom mot alla andra mödrar, jag tycker att det är skönt att bo ensam.Det är förståeligt, efter alla år med fullt hus och full rulle. "Ger kärlek till alla"
Och det var mamma som var navet i hjulet, som såg till att alla barnen var hela och rena och att det alltid stod mat på bordet. Anne-Lie beskriver målande mammas pitepalt och det godaste av allt - kalopsen.- Vi fick inte mycket grejer, men vi var bortskämda med kärlek, brukar jag säga. Det är Barbros barn fortfarande. Anne-Lie tycker att hon har en enastående mamma.- Hon är ödmjuk och hon ställer up för oss alla, stora och små, alltid. Hon ger kärlek till alla.När Barbro hör sin dotters beskrivning stiger tårarna upp i hennes ögon. Hon går undan, torkar ögonen, snyter sig resolut och slår sig sen ner vid köksbordet igen för att svara på den sista frågan - är du stolt över dig själv som fött och fostrat elva barn?- Jag är stolt över mina barn, svarar mamma Barbro.

Barbro bryr sig om både stora och små

- Pojke eller flicka, det har aldrig spelat nån roll, bara de varit friska, säger Barbro Jacobsson, mamma till fyra söner och sju döttrar.