- Jag tänkte just gå i och bada när det hände. Jag kommer aldrig mer bada här, säger Marie Dahlberg, 17.
Bredvid henne står hennes kompisar Isabelle Leo, 15, Elin Dahlberg, 14 och Niklas Axelsson, 16. De är skärrade.
- Vi kände honom inte så väl, men vi hade pratat lite, säger Isabelle Leo.
När de först såg kalabaliken vid stranden trodde de först inte att det var allvar, utan att killarna bara skämtade.
Men tyvärr hade de fel.
- Det tog 1,5 timme att hitta honom. De dök och dök, till slut hittade de honom. Jag kommer inte gå hit mer, säger Isabelle Leo, som har svårt att ta ögonen från bryggan, där den dödes kropp ligger bevakad av ambulanssjukvårdare, polis och räddningstjänst.
Gråt och förtvivlan
I bakgrunden hörs förtvivlad gråt. Chockade barn, ungdomar och vuxna verkar inte riktigt veta vart de ska ta vägen. Men de får hjälp, både av kommunens POSOM-grupp (psykiskt och socialt omhändertagande) och av landstingets motsvarighet, PUG-gruppen.
- Jag satt på sammanträde när vi fick veta. Innan jag gick läste en fin dikt, Dikt 1 juni av Kajenn, som handlar om att det idag är 100 sommardagar kvar och det i dag är den första. Men den här pojken fick inte ens uppleva den, säger Monica Gustavsson, samordnare för POSOM, sorgset.
Hon berättar att de kämpat för att försöka få de barn och ungdomar som var på badet vid drunkningen att gå hem till sina föräldrar. Men det var svårt. Många vägrade gå hem och dröjde sig kvar.
Några skolkamrater till pojken skjutsades till Finspångs lasarett, där de fick samtalsstöd. Några andra kamrater till pojken fördes till barntraumateamet i Linköping.
Dessutom har skolledningen på Grosvadsskolan dragit igång skolans kristeam för att möta elevernas känslor och sorg.
- Personalen på Nanolfsvillan och en privatperson ställde också upp jättefint så allt gick bra, säger Monica Gustavsson.
Mycket dålig sikt
Men vad var det då som hände?
Räddningsledare Jan-Erik Heintze berättar att larmet om en befarad drunkning kom till Finspångs räddningstjänst 16.30.
- Ambulans och vi från räddningstjänsten var tidigt på plats. Vi började omedelbart fridyka för att leta efter pojken. Det var lite språkförbistringar, men vi satte igång direkt samtidigt som jag rekvirerade dykbussen från Norrköping hit.
När dykarna från Norrköping kom till platsen någon halvtimme senare tog de genast över.
- Den första dykaren dök i 35-40 minuter tills luften i tuberna tog slut och en annan fick över. Då förstod vi förstås att tiden var ute, men det är viktigt att hitta kroppen.
Strax efter 18.00 hittades kroppen, 20 meter utanför bryggan.
- Det var otroligt dålig sikt och dyigt. Det var mycket svåra förhållanden. Om vattnet hade varit klart hade vi säkert hittat honom tidigare, säger Jan-Erik Heintze.