Men det är saker som medlemmarna i Olerum Offroaders inte bryr sig så mycket om. De ser tvärtom gärna att det är gropig, lerigt och allmänt besvärligt att köra fordon.
Det är då det är som allra bäst.
- När vi kör terrängkörning vill vi se vad kombinationen av bil och förare klarar av, säger klubbens ordförande Mikael Holmfeldt.

<span class="mr">Måste ha tillstånd
</span>Klubben bildades så sent som förra året och redan är cirka 20 ekipage igång. Man har haft terrängkörning ute Olerums gårds marker, efter att ha fått tillstånd från länsstyrelsen.
- Man får inte bara ge sig ut och köra hur som helst i naturen. Det måste ske under kontrollerade former.
Närmast förbereds nästa körningstillfälle som är planerat till 6 maj. Redan nu är intresset stort och man väntar bara på att få tillstånd från länsstyrelsen och att det ska torka upp i markerna.
- Även om vi gillar när det är lite surt så är det i värsta laget nu, säger Christian Johansson.
En stor del av fordonen i klubben är före detta militärfordon som nu får tjäna andra syften. Under de senaste åren har en stor mängd militära terrängfordon sålts vid olika auktioner, något som fått terrängbilsentusiasterna att jubla.

<span class="mr">Högst i klubben
</span>Christian Johansson, som driver Olerums gård, kör själv ett sexhjuligt militärfordon som går under beteckningen terrängbil 13.
- Den har ett stort skåp bak som ska tas bort i kväll. Istället ska jag ersätta det med ett flak från en äldre modell.
- I och med att överbyggnaden är så hög blir det lätt ganska vingligt när marken lutar. Men jag kan i nuläget skryta med att min bil i alla fall är högst i klubben, skrattar Christian.
Terrängbil 13 driver på sex hjul vilket inte är helt fel när underlaget inte precis är som asfalten på Mantorps 402-meters raksträcka.
- Området vi kör på här på gården är mycket varierat. Det finns ställen där vi visar nybörjare hur man ska köra och vi har ett surhål som ännu ingen har besegrat helt och hållet.

<span class="mr">Den fula ankungen
</span>Ordförande Mikael Holmfeldt har anammat det här med offroadkörning och har inte mindre är tre fordon för ändamålet.
- Jag har en Suzuki-jeep, en terrängbil 11 samt en Willy-jeep från 1961 försedd med Volvo­kaross.
- Terrängbilen är en variant med öppet tak och är inget vidare vacker. Den har redan fått smeknamnet Den fula ankungen av kompisarna i klubben.
Suzuki-jeepen som Mikael har är nog det vanligaste fordonet i offroadkretsar i landet. Det är en väldigt lätt bil, cirka 800 kilo, och som givetvis har fyrhjulsdrift.
- De är smått otroliga på att ta sig fram överallt. Man måste se det för att tro det.

<span class="mr">Både original och ombyggt
</span>I klubben finns en hel del olika fordon. Allt från originalbilar där man bara bytt till lite större hjul, till rejält ombyggda bilar med vassa V8-motorer.
- Men börjar man att sätta i kraftigare motorer får man ofta bekymmer med till exempel växellådor och liknande. Inget är starkare än den svagaste länken som man brukar säga.
När Garage hälsar på en vanlig mekarkväll hjälps man åt för att få bort Christian Johanssons skåp.
Både över och under terrängbilen arbetar en handfull personer med att angöra den lyftanordning som måste till.
- Ibland när man åker hit så har man ingenting att göra på sin egen bil. Då är det bara trevligt att träffa de andra och snacka lite skit och byta idéer, säger Mikael Holmfeldt.
När det är dags för körning i lervälling och surhål samlas de yngsta i familjerna för att vara med och titta.
- Det kan vara svårt att skälla på dem när de leker i leran och skitar ned sig, säger Christian Johansson.
- För det är ju precis vad vi vuxna gör när vi kör med våra terrängfordon.