Året på önPå våren tar fisket den mesta tiden för skärgårdsborna
Det är tidig aprilmorgon.Väl ute på Birkö hamnar vimitt i det stora fiskrenset.
Skärgårdsvår. Även om det är lite senare ute i skärgården är det knopp på vissa träd och buskar.
Foto: Fotograf saknas!
Det började som ett försöksprojekt i samarbete med kustlaboratoriet och länsstyrelserna i Östergötland, Sörmland och Stockholm.
- Man ville popularisera abborren, säger Björn Aronsson. Den ansågs som underutnyttjad.
Färskvara
Sedan tre år tillbaka är det Birköfiskarna själva som står för verksamheten, som gått från försök till en viktig del av inkomsterna på ön.
Just den här morgonen är det 40 kilo filead abborre som ska gå iväg till en restauranggrossist i Stockholm. Till det går det åt omkring 120 kilo upptagen fisk, där bröderna Aronsson även köper in abborre från sina kollegor i skärgården.
- När vi står och skär är det ett heltidsjobb, säger Björn Aronsson. Då hinner vi inte vara ute vid våra egna redskap.
Den färdiga produkten är en färskvara och bröderna kör själva in filéerna i fryslådor till Norrköping, där en kylbil väntar. Transporten går till Stockholm under nätterna och abborrfiléerna kan sedan serveras på Stockholmskrogarna till lunch nästa dag.
- Månadsskiftet maj-juni är efterfrågan som störst däruppe, säger Bo Aronsson. Då händer det att de ringer och vill ha mer.
En annan viktig inkomstkälla på Birkö står Iréne Aronsson och Kristina Lager för, via sina jobb som kokerska respektive städerska på Sjöfartsverkets anläggning på Arkö.
Och under sommarens turistsäsong säljer de fisk vid kajen inne i Arkösund.
- Det ger en så pass bra förtjänst, så det kan vi inte vara utan, säger Iréne Aronsson.
Under en period arbetade de i sina hem på Birkö med legoarbeten, som bestod i montering av kretskort till batteriladdare.
Båda kommer från Norrköping och det var många i deras omgivning som förundrades över att de valde ett liv i skärgården i stället för stan.
- Det var nog ingen som trodde att jag skulle flytta ut, säger Iréne Aronsson som träffade sin Björn i Söderköping och som flyttade ut till Birkö med en sjuårig dotter 1982.
- Den första tiden var också ganska jobbig. Det tog tid att lära sig att man inte hade affären nere på gatan.
"Stampat jordgolv?"
Mycket av det som vi stadsbor tar för givet, gäller heller inte för de bofasta i skärgården.
- Det är en hel del planerande när vi ska göra något i stan, säger Iréne Aronsson. Det är inte så ofta vi bara åker in spontant.
Kristina Lager hade en lite längre övergångsperiod. Hon träffade Bo 1981 och flyttade ut till Birkö 1986, men även i hennes bekantskapskrets var det åtskilliga som ställde sig frågande.
- Någon undrade om vi hade stampat jordgolv och fotogen, säger hon. Andra undrade
om vi verkligen hade vatten eller toalett.
- Men jag visste vad jag gav mig in på.
Kristina Lager sköter även fåren på ön och de senaste veckorna har det varit födslar på födslar. Vilket har resulterat i ett 30-tal lamm.
Mullig mansgris
Ute på Birkö blommar scilla, svalört och påskliljor. Men i övrigt är det mesta lite senare härute, exempelvis ekarnas lövsprickning.
Svalorna har redan kommit till båthusen på Birkö, vilket är ovanligt tidigt. Över en av de gamla tegarna svävar en brun kärrhök.
Just skärgårdsvåren är annars en hektisk tid för all sjöfågel. Ute från fjärdarna hör vi det karaktäristiska aaaooohhh, ejderhanarnas lockläten.
Ejderhanen, gudingen, är skärgårdens mulliga mansgris. När häckningen väl är över säger gudingarna tack och adjö och drar till havs i stora flockar.
Sedan vårt förra besök på Birkö har bröderna Aronsson byggt en ny brygga som delvis är färdig. De har även huggit skog och transporterat sprängsten från ett bastubygge vid Fredrik Lundbergs sommaranläggning på Hästö. Skogen går till Södra Skogsägarna och massafabriken i Mönsterås.
Men det är fisket som är det viktiga.
Vi följer med Björn Aronsson ut till ett par av de fasta redskapen för abborre, gädda och sik. Med vana händer lämpas fångsten över i båtens sump. Mört, braxen och sutare får gå i sjön igen.
Totalt blev det 36 gäddor i varierande storlek, en regnbågslax och ett par riktigt stora och feta abborrar den här förmiddagen.
Samtidigt som gäddorna rensas och fileas tar Birköfiskarna åldersprov på uppdrag av Fiskeriverket och kustlaboratoriet som ett led i en undersökning över miljöpåverkan.
Men priset på gädda varierar och Björn Aronsson håller sig à jour via datorn.
- Vi brukar skicka iväg gädda till fiskeauktionen i Göteborg.
- Men med tanke på alla omkostnader är det inte värt besväret ibland. Priset är för dåligt.
Livsnerven
Tidigt nästa morgon far vi ut för att lägga i nya redskap. Solen reflekteras på fjärdarna och borta över en holme svävar en havsörn. Det är skärgårdsvår.
Det ligger i luften och snart förvandlas fjärdarna, kobbarna och skären till en enda stor barnkammare.
Innan vi lämnar Birkö för den här gången hinner vi med att träffa Martin Johansson som kör postbåten till ön måndag, onsdag och fredag.
Tillsammans med kompletteringstrafiken som körs av Aspöjabon Olle Skärlund är postbåten ett både viktigt och välkommet inslag i vardagen.
Något av livsnerven för de bofasta i Aspöjaarkipelagen.
Så jobbar vi med nyheter