Regeringen vill slopa tullen på etanol, inom EU och för Sverige. Argumenten är att billigare biobränsle ökar åtgången och minskar CO2-utsläppen, samt att utvecklingsländerna kan få en ny marknad med en friare handel. Svensk etanolproduktion bedöms stå sig väl i jämförelse med övriga EU, och långsiktigt behövs produktion både inom som utom EU.

 

Vi är överens om målen men vi är inte övertygande om att denna positiva utveckling nås med en ensidig svensk avveckling av tullen på låginblandad etanol. Tvärtom finns det en risk att vi "kastar ut barnet med badvattnet". Det finns faktiskt en koppling till etanoltullar och till att etanolproduktionen i USA och inom EU expanderat så kraftigt det senaste decenniet. Det existerar ingen fungerande världsmarknad för etanol idag varför det kan vara riskabelt att förlita sig på bara en stor leverantör, Brasilien.

 

 

Spannmålsetanol och rapsdiesel räcker inte för att långsiktigt ersätta bensin och diesel. För detta måste vi utveckla tekniker som utnyttjar råvaror med större volympotential och lägre kostnader. Främst handlar det om cellulosahaltiga råvaror, det vi kallar den andra generationens biodrivmedel. Men denna utveckling kommer inte till stånd utan dagens biodrivmedelsproduktion som lägger grunden för marknaden och det tekniska kunnandet.

 

Om pionjärerna i branschen drabbas eller slås ut av alltför snabba ändringar av handelspolitiken och andra regler så finns en uppenbar risk att näringslivets intresse att satsa på ny teknik och nya anläggningar minskar.

 

Alliansregeringen är medveten om detta och har i årets budgetproposition angett att man kommer studera alternativ för att säkra en fortsatt stabil svensk etanolproduktion. Vi ser det som värdefullt att Sverige utöver import även kan ha en egen produktion av detta miljövänligare drivmedel. Exempelvis har etanolkombinatet i Norrköping har mycket goda miljödata. Genom samkörning med Eons intilliggande biobränsleeldade kraftvärmeverket ger etanolen en 80 procentig minskning av växthusgaserna jämfört med den bensin som ersätter. Det är i nivå med den brasilianska sockerrörsetanolen.

 

 

Det finns en uppenbar risk att genom att avstå från inhemsk produktion inte kunna leva upp till våra ambitiösa klimatmål. Man måste också prova andra råvaror såsom majs och sockerbetor.

 

En isolerad tullavveckling gynnar inte heller med någon automatik utvecklingsländerna. Flertalet riktigt fattiga länder, bland annat de som är prioriterade för svenskt bistånd, ingår nämligen i EU:s så kallade MUL-grupp (mindre utvecklade länder) och har därmed tullfrihet.
I flera av dessa länder, bland annat Tanzania och Moįambique, bygger man nu upp en produktion av etanol med målsättningen att bland annat sälja på den svenska marknaden.

 

Denna nystartade produktion klarar, precis som den svenska, inte konkurrensen från den billiga brasilianska etanolen som under tre decennier fått utvecklas på en av staten subventionerad och skyddad marknad. En snabbt borttagen tull kan faktiskt riskera dessa u-länders möjlighet att utveckla sin egen etanolindustri.

 

Vi är för en friare världshandel inklusive en successiv avveckling av EU:s tullar på etanol, men isolerat är detta ingen mirakelmedicin för att nå de miljö- och utvecklingsmål som vi alla säkert är överens om.