- Alkoholen bestämmer över mig. Det är väldigt svårt att ta sig ur, säger Nettan Nilsson, som är missbrukare i Norrköping.

 

Denna soliga julidag har Nettan och hennes vänner åkt med Ria till Aborreberg. Där äter de glass, badar och pratar. Att åka på utflykter med missbrukarna är en del i Rias arbete. Men de gör även andra saker, som att servera frukost och ger dem tillgång till dusch och rena kläder under dagarna.

 

- De är toppen, man kan få smörgåsar och hade Ria inte funnits så hade vi aldrig kommit ut så här, säger Nettan och ser ut över vattnet.

 

Utsatta i stan
Casper Johansson är en av fältarbetarna på Ria.

 

- Att sitta ner på en bänk hela dagen innebär, för de här människorna, ett väldigt tungt drickande. Inne i stan så befinner de sig i en utsatt position, men får de komma iväg till en lugnare miljö så dricker de oftast inte så mycket, säger Casper.

 

Ensamhet och ångest
Några badar, andra sitter och fikar och pratar i den soliga sommarvärmen. Många av dem har missbrukat i både 20, 30 och 40 år. Men en av missbrukarna, Johan Sjöstrand, är ännu bara 22 år gammal.

 

- Det är all ångest som gör att jag måste dricka. Jag är väldigt ensam på dagarna. Jag har varken några vänner eller någon familj. Det är jobbigt som fan, speciellt eftersom att jag är så ung, säger Johan.

 

Johan bor just nu på Hamnbrohemmet men han tycker inte att det är någon bra bostad för en person i hans ålder.

 

- Är man inte missbrukare innan man kommer till Hamnbro så blir man det när man kommer dit, det bor bara missbrukare där. Mitt missbruk har blivit mycket värre sedan jag flyttade dit, säger han.

 

Ria jobbar med uppsökande verksamhet, vilket innebär att de åker runt i stan för att få kontakt med missbrukarna. Ofta samlas alla i Hörsalsparken strax innan tio. Men då klockan slår tio är parken tom. En kvart senare är alla tillbaka igen med var sin systembolagskasse i handen.

 

- Det är tillåtet att ha alkohol med sig på våra utflykter. Skulle vi ha nolltolerans så skulle vi inte kunna utföra det arbete vi gör, förklarar Casper.

 

Måste vara stark
När dagen är slut släpps alla av inne i stan. Någon vill ha ett par extra mackor med sig och alla verkar nöjda. Och för Caspers del har ännu en arbetsdag löpt förbi.

 

- Visst påverkas jag av jobbet. Det är inte alltid jag mår bra av att jobba med det här. Men man får försöka vara den som är stark och ge dem det stöd som de ofta behöver.