Fornminnen är ofta obevakade och tillsynen minimal. Mycket ligger begravt i jorden det gör brotten svåra att upptäcka. Men försvinner en fornlämning, förlorar vi en pusselbit, när vi ska lägga vår historia.
Få brott har sådana problem, menar Riksantikvarieämbetet, RAÄ, som jobbar på åtgärder mot brott, som antingen begås medvetet eller av misstag. Det är allt från spektakulära konstkupper till vardagsbrott.
NT har tittat närmare på vardagsbrotten, den åverkan som sker medvetet eller omedvetet på fornlämningar vid jord- och skogsbruk och annan exploatering. Dessa brott är det stora hotet, menar RAÄ.
Hälften skadas
Östergötland är ett av landets fornlämningstätaste län. Här skadas mer en hälften av lämningarna i skogsbruket (NT november 2008.)
Allmänhet, företag och myndigheter måste engageras mer. Tillsyns- och brottsbekämpande myndigheter måste bli effektivare, samarbeta och förbättra övervakningen. Det är RAÄ:s recept för att rädda våra hotade kulturminnen.
- Vi saknar till och med en särskilt kod för att registrera den här brotten. Då blir det svårt att överblicka omfattningen, berättar Björn Green. Han är
i dag ensam polis i Östergötland att jobba med fornminnesbrott. För några år sedan fanns 3,5 tjänst.
Kort preskriptionstid
- Att preskriptionstiden från brottstillfälle tills åtal senast ska väckas bara är två år gör att vi ibland inte hinner utreda, eftersom vi kan få in anmälan så sent. Arkeologer har sedan svårt att acceptera att vi måste kunna styrka att brott begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. Att straffen är låga är heller ingen fördel, tillägger Björn Green.
Och Carin Claréus, biträdande länsantikvarie, håller med RAÄ. Länsstyrelsens tillsyns måste bli mycket bättre.
- Men våra resurser räcker inte. Att allmänheten, även anonymt, tipsar är därför bra. På tipset kontaktar vi berörd person.
Ibland är det en person, som säger sig inte veta att han har fornminne på sin mark och som lovar att upphöra med pågående jobb. Andra struntar i vad vi säger.
Polisanmäl mera
Det finns information om fornlämningar. Men på något sätt måste den förbättras för att verkligen nå ut.
RAÄ uppmanar länsstyrelserna att polisanmäla fler misstänkta fall. Carin Claréus instämmer och förklarar uteblivna anmälningar med att länsstyrelsen ibland nöjer sig med att markägaren lovar åtgärda skada.
Hur många brott som anmäls runtom i landet vet ingen. Statistiken är dålig eller obefintlig både hos länsstyrelser och polis. RAÄ menar ändå, att allt pekar på att brotten ökar.
För Östergötland finns också en märklig uppgift. Länsstyrelsen, som har huvudansvaret, rapporterar 25 misstänkta brott åren 2001-2005. Länsmuseet 115. Hur många som polisanmälts är oklart.
- Vi kan inte förklara skillnaden, säger Carin Claréus.
- Vi är nog mycket mer ute än länsstyrelsen. Med fler anmälningar och bra statistik kan vi öka intresset för de här frågorna hos alla, menar Kjell Svarvare, arkeolog på Länsmuseet.