Patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) får enligt lag placeras tillsammans med patienter som är dömda till rättspsykiatrisk vård förutsatt att vården är god.

Elina Hejdström från Linköping är en av de unga självskadare som remitterats från landstinget i Östergötland till rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. Hon tycker inte att hennes vård var god och är starkt kritisk till remitteringarna.

- Jag kände mig väldigt otrygg. Jag fick umgås med en kille som var dömd för mordförsök och hela jargongen där var kall och hård, säger Elina.

Bodde med brottslingar
Elina, som skrevs ut under 2008, blev under den fösta månaden placerad på en telefonrestriktiv avdelning, då det inte fanns plats någon annan stans.

Grovt rån
- En kille satt för grovt rån, en annan för misshandel och såklart också för att de var psykiskt sjuka. Jag tyckte inte att det var rätt plats för mig att vara på, jag kände mig som ett hopplöst fall. Jag hade ingen kontakt med omvärlden alls, eftersom att jag varken fick använda telefon eller dator, säger Elina, som menar att det vore bättre med låsta avdelningar avsedda endast för de patienter som vårdas enligt LPT.

- Samtidigt skedde det ju överfall där och det är klart att man var rädd, säger hon.

På landstinget i Östergötland menar man att behandlingssituationen för dessa patienter kräver en hög säkerhetsnivå som landstinget inte kan erbjuda. Därför väljer man att skicka patienten vidare. Majoriteten av självskadarna är unga kvinnor och de destruktiva handlingarnas svårighetsgrad har ökat.

Men är det god vård, att låta en självdestruktiv ung kvinna bo tillsammans med brottslingar?

- Det är ju god vård att säkerställa patientens överlevnad. I dessa fall handlar det om liv eller död, säger Carin Tyrén, verksamhetschef på vuxenpsykiatriska kliniken Norrköping.

På rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall pekar man på goda behandlingsresultat.

- Det är många som skrivs ut härifrån och det visar ju på att behandlingen är god, på att något har hänt, säger Bengt Eriksson, utvecklingssekreterare, vid rättspsykiatriska regionenheten i Sundsvall.

Elina håller inte med och hon menar att hon skrevs ut för att hon skrämdes till att inte skada sig själv.

- Varje gång du skadade dig själv köpte du dig också tre månader till på kliniken, och det var ju det sista man ville, säger hon.