Säsongens sista utflykt. Det blir en kort fikastund bland blöta höstlöv där hela rekvisitan omsorgsfullt hänger ihop och skapar en tydlig känsla av tidigt 60-tal; bilen, campingutrustningen och klädseln.
Sibylla i dräkt och handväska.
Lasse i rutig kostym och hatt.
- Allt måste stämma, konstaterar Sibylla Gustafsson och berättar om veteranrallyn där de båda kommit i Saaben och dessutom varit tidstypiskt klädda.
- Det brukar alltid väcka uppmärksamhet, påpekar Lasse Björk.
De båda lever ett liv i, för och med bilar av märket Saab. Hemma i det gula huset i Skärblacka har de flera hundra Saabar. Nio riktiga - där 96:an från 1961 är den självklara pärlan - samt 500-600 modellbilar prydligt parkerade i bokhyllorna.
- Både Saab- och Scania-modeller, säger Sibylla. Märkena har hört ihop.
Man skulle, traditionsbunden som man är, kunna tro att det är gamle speedwayföraren Lasse Björks gränslösa bilintresse som gått överstyr och nu också kastat sig över en intet ont anande sambo. Vilket är ett helt felaktigt antagande. Det är i själva verket Sibylla Gustafsson som brinner med öppen låga för sitt Saab och har involverat Lasse i detta intresse.
- Vad gör man inte för kärleken, skrattar han. Hade Sibylla gillat PV hade jag hakat på det intresset också. Men jag har alltid gillat motorer. Gärna äldre. Och de här gamla Saabarna är ju så roliga. Tvåtaktsmotor, tre cylindrar, osynkad växellåda, rattväxel och frihjul. Underbart.
Tätt mellan Saabarna
Framför parets bostad står Saabarna tätt på parad och garageväggen är prydd med allehanda Saab-skyltar. Vilket som är märket i hjärtat går liksom inte att missa. Lika lite som det går att missa att Sibylla och Lasse nu är på väg hem igen efter den lilla utflykten borta i skogen. Den gamla 61:an svänger upp på återvändsgatan utanför huset; bolmar friskt och knattrar likt en plötslig offensiv i ett skyttevärnskrig. Mumma för alla öron som tröttnat på den moderne bilens själlösa susande.
När hon har backat in och parkerat Saaben mellan två andra Saabar berättar Sibylla Gustafsson om sitt intresse för detta speciella bilmärke.
- Jag har alltid, så länge jag kan minnas, gillat Saab, säger hon. Pappa hade alltid Saab och det påverkade väl mig. Jag var bara 16 år när jag köpte min första egna. Den här pärlan säljer jag aldrig. Möjligen om någon erbjöd mig en modell från 1960 i stället. Det var första året som den hette Saab 96 och en 60:a smäller ännu högre än den här.
- Samlingen blir aldrig komplett. Det finns alltid nya objekt som lockar. Bara häromdagen fick jag höra att det står en årsmodell 62-63 utanför Hultsfred. Nedplockad men komplett. Då började det klia i fingrarna igen.
Läs mer i torsdagens Norrköpings Tidningar