Videon är inte längre tillgänglig
Anders Hoffstedt sitter på en blå mjölkpall utanför de rykande resterna av det som var hans hem. Han har ett par tunna träningsbyxor, en fleecetröja och ett par svarta foppatofflor på sig.
- Det är alla kläder jag har, grannarna har samlat ihop lite åt mig, säger han.
Elden slukade inte bara möblerna och kläderna, den tog även hans tre katter. Vid ett träd brinner ett varsitt ljus för Krokis, Tingeling och Sigvard.
Skulle precis somna
Klockan halv ett på onsdagsnatten startade branden i lägenheten under. Det är oklart hur, men elden spred sig snabbt genom det gamla trähuset. Fortfarande slår lågor upp mellan de svartbrända balkarna och fasadteglet.
- Jag höll precis på att somna när jag såg hur det började brinna i fönsterkarmarna. Jag tog på mig ett par shorts och en t-shirt, fick med mig plånboken och ringde efter brandkåren med mobilen medan jag tog mig ut ur lägenheten, berättar han.
Samtidigt som han pratade med SOS-operatören sprang han runt och ringde på hos de sex grannarna för att få ut dem ur huset. En 70-årig man fördes till Vrinnevisjukhuset med rökskador. De andra klarade sig utan skador, åtminstone kroppsliga. Ett par hade flyttat in i huset kvällen innan.
- Det måste vara den värsta mardrömmen av alla, säger Anders Hoffstedt.
I Kolmården hjälper de varandra. Första natten fick han sova hos en av sina grannar, nu får han bo gratis på Ninas vandrarhem som ligger någon mil bort. Arbetsgivaren Kolmårdens djurpark bjuder honom på lunch och middag.
- Alla företag och grannar här ute har verkligen ställt upp för oss som har drabbats, säger Anders Hoffstedt.
Han har inga pengar. Som säsongsanställd timvikare på djurparken blir det inte mycket kvar när skatten är dragen. Den ekonomiska knappheten har fått honom att göra en riskfylld prioritering, han har inte tecknat någon hemförsäkring.
Har skurit ner på utgifter
- Jag har varit arbetslös hela vintern och jag har försökt skära ner på alla utgifter jag kan, säger han.
I går förmiddag ringde han till försörjningsstöd för att se om de kunde hjälpa honom med kläder och boende. Men handläggaren var inte särskilt hjälpsam, tycker Anders Hoffstedt.
- Hon sa att jag skulle gå till Myrorna och köpa nya kläder, ska jag gå dit i
t-shirt och shorts? Hon hänvisade mig inte till någon att prata om det här med, jag är i chock och har svårt att kunna ta tag i något själv, säger han.