Familjen förlorade målet men domstolen vill inte att de utvisas till Jemen och skjuter upp utvisningen. I sin dom åberopar de inhibition enligt regel 39, vilket bland annat användes när utvisningen av 200 irakier sköts upp 2010.

Familjen som varit bosatt i Luleå kom till Sverige 2006. Kvinnan säger att hon lämnat sin misshandlande man som hon varit gift med sedan hon var 14 år och att hon vill skydda sina döttrar, som riskerar tvångsäktenskap.

Kvinnan har bland annat sagt att hennes make under deras äktenskap hotade henne med kniv, slog och brände henne. En av döttrarna giftes bort när hon var 14 år gammal med en betydligt äldre man och en annan dotter skulle också giftas bort mot sin vilja, enligt hennes berättelse.

Hon har också sagt att hon är rädd att hennes man ska döda henne om hon återvänder till Jemen, eftersom hon har vanärat honom genom att lämna landet med sina barn utan hans tillstånd.

Migrationsverket avslog familjens begäran om uppehållstillstånd 2009 eftersom problemen i huvudsak ansågs vara personliga, orsakade av landets traditioner och mer relaterade till ekonomi än heder.

Europadomstolen konstaterar i sin dom att en utvisning inte strider mot Europakonventionens artiklar 2 och 3 som rör rätten till liv och förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling, vilka kvinnan åberopat.

Domstolen menar att familjen inte kunnat lämna tillräcklig information om sin situation och skälen att få stanna, och inte heller att det är tillräckligt sannolikt att mannen fortfarande utgör ett hot efter så många år. Dessutom anser domstolen att två av kvinnans barn nu är vuxna män och därför kan utgöra ett sorts "manligt" skydd och att det finns ett "manligt nätverk".

En domare var oenig och skriver att domstolens beslut visar på en förbluffande avsaknad av förståelse för hur kvinnor i Jemen behandlas och att tvångsäktenskap och våld i hemmet är exempel på könsbaserat förtryck.

Domen kan överklagas till Europadomstolens överinstans inom tre månader.