Jonathan Johanssons senaste skiva Klagomuren är en ganska dyster historia. Bra och vacker, men dyster. Därför bildas det en klar kontrast mellan ljus, sorlande sommarkväll
i Knäppingsborg och de alster han framför på scenen. För det akustiska extranumret ber han till och med publiken om största möjliga tystnad, något som fungerar sådär i uteserveringsmiljö.

Bäst är helt klart inledningen Stockholm och hiten Aldrig ensam, vars smittande bas- och synttakter får en snygg ljudbild.

Han försöker få till lite småroligt mellansnack, bland annat om en dröm där han åt choklad tills han sprack, men i övrigt känns det som att Jonathan är i sin egen lilla värld stora delar av konserten och albumets bombastiska känsla görs inte riktigt rättvisa live.

Det är snyggt och välspelat, men inte känslomässigt fängslande.