För här kommer Rev. (alltså pastor) Norris Turner och hans döttrar Cassandra och Sharon som är en välbevarad hemlighet om man inte, vilket jag inte kan stoltsera med, är väl bevandrad i gospelmusikens skönsjungande och hårdsvängande himmelrike.

För protokollet: Norris Turner har valt den smala vägen framför den breda. Till skillnad från andra kyrkoskolade sångare korsade han aldrig gränsen mellan kyrkans gospel och nattklubbens soul. Möjligen är han känd för ett notabelt undantag. Han skrev en låt som han sålde alla rättigheter till. Köparen var Berry Gordy som drev skivbolaget Motown och låten Stop in the Name of Love.

Men nu när han, iförd stor kavaj och långa säckiga byxor, vit skjorta, guldklocka och bred gyllene slips, äntrat scenen är det Stop and Get Religion som gäller. Och han får med bandet och döttrarnas bistånd nästan omedelbart igång taktfasta, entusiastiska handklapp från publiken. Inte undra på att de sjunger "I feel the spirit down in my soul". Stämningen stiger när de gör I’m Your Masterpiece och Falling In Love with Jesus.

Norris Turner, som är
i 70-årsåldern, briljerar med falsettsång. Rösten är lite tunn men håller och tar sig och när han håller en ton lääänge möter publiken med spontana applåder.

Pastorn är en showman - han har trots allt sjungit med Sam Cooke och Mavis Staples - och även om publiken blir lite mer reserverad ju mer det religiösa budskapet klarnar för dem och temperaturen faller i augustikvällen.

Infravärmen slås på men den kan knappast konkurrera med den värme som Rev Norris Turner sprider från scenen.