Syster sol är född att stå på scen. Så känns det i alla fall efter den här kvällen på Knäppingen, för det är sällan man ser en så naturlig entertainer och en så bra show som den här.

Isabel Sandblom, som hon egentligen heter, sjunger, rappar och toastar. Hon pratar konstant med publiken, sliter sig igenom konserten och står knappast still en sekund.

Och hon låter det vanliga gunget få sällskap av låtar som får växa ut i någonting mer än bara reggae.

Fällan bryts snyggt ner med ett mellansnack och ett neddraget tempo, innan den får explodera igen. När vi kommer blir till en vemodig soullåt och Destinys Childs Survivor får en ny dancehallkostym, samtidigt som Ding ding värld och Kärleksrevolt låter precis som de ska, till publikens jubel.

Syster sol lyckas till och med underhålla när hon presenterar sitt band Kichingaz. Det är för övrigt en ren fröjd att se ett riktigt bra kompband som faktiskt använder sin skicklighet till att lyfta musiken och inte falla in i ett meningslöst jammande eller någon musikalisk onani. Många borde lyssna och lära.

Innan Syster sol kliver upp på scen har också lokala Kiihjano & the Vibes of Jah öppnat kvällen i ett högt tempo. De är ett tight åttamannaband med två toastare som kommer från samma publikfriande skola som huvudakten och som det lär höras mer av.

Ska man säga något negativt om den här aftonen så blir det, efter två och en halv timmes intensiv show, som det kan bli med svensk reggae lite väl mycket hippiestuk. Man hinner bli mätt på alla positiva vibbar och allt prat om fred och att du duger som du är.

Det skulle vara skönt om någon importerade även de råare och mindre predikande sidorna av reggaen, som gjorde att den en gång i tiden till och med var de brittiska punkarnas favoritmusik.