- Hade jag velat hade jag kunnat fälla en tår, säger Johannes Årsjö.

Enligt honom har ingen man tidigare vunnit fyra guldmedaljer i rad. Han tävlade mot nio andra personer och den värsta konkurrenten var en två meter lång polis.

Men polisen, Martin Forsmark, sa innan tävlingen att Johannes Årsjö knappt har någon konkurrens i Sverige.

- Johannes kommer att vinna det här ganska enkelt. Han är en naturtalang. Han är stark, explosiv och uthållig och det är det som krävs i det här.

Två fulla läktare
Långt innan tävlingen startade var de två läktarna fyllda och besökarna började kravla upp på papperskorgar och stenar.

Helene Olsson var en av dem som kämpade för att få se en glimt.

- Vi ville gå och titta på det här jag och min son, men vi ser knappt någonting. Det som är så spännande är att de är så starka. Det är helt otroligt.

Johannes Årsjö, som också var arrangör, blev rörd över publikens uppslutning och planerar att införa sex till sju läktare nästa år. Ungefär som ett gladiatorstadium.

Finalen kan ha varit Sveriges tyngsta final någonsin. Förra året var till exempel tävlingsmomenten lättare och hade färre vikter.

- Det har aldrig varit högre nivå på gubbarna tidigare i Sverige än vad det är i dag. Det blir att kriga till sista svett och bloddroppen, sa Johannes Årsjö innan tävlingen.

Sex grenar skulle de genomföra och i det första tävlingsmomentet bar de järnväskor som vägde 160 kilo vardera. I en annan gren drog de en åtta ton tung grävmaskin. Sittandes.

Primitivt lockar folk
- Det är det primitiva. Det är något som alla verkar fascineras av fortfarande och det kommer nog aldrig att dö ut, säger Johannes Årsjö.

Kanske har han rätt. För den yngsta besökaren kunde knappt gå och den äldsta var mest troligt 85-åriga Margret Wallsing.

- När man är gammal är man alltid nyfiken. Men jag har inte varit här så länge och kan inte göra en så stor uppfattning.

Första gången Johannas Årsjö tävlade i Sveriges starkaste man var 2005. Då var det hans bror som anmälde honom.

- Först blev jag arg på min brorsa men sen kunde jag inte vika ner mig. Det var bara att bita i det sura äpplet och köra liksom.

För att orka släpa på en 155 kilos kropp måste han äta runt 7 000 kalorier varje dag och träna i två-tre timmar. Ändå skulle han aldrig ångra sitt val.

- Det här var mitt kall. Det är det här jag är gjord för att göra.