I en ny rapport uppger Amnesty och Greenpeace att det nederländska företaget Trafigura köpt sig fri från juridiskt ansvar. Organisationerna kräver upprättelse för de drygt 100 000 människor som insjuknade efter katastrofen 2006.

"Alla var smittade, min familj, mina grannar. . . Först kände vi stanken, sedan kunde vi inte andas."

Klockan var omkring åtta på morgonen den 20 augusti 2006 när Jerome Agoua vaknade upp i sitt bostadsområdet i storstaden Abidjan. En timme tidigare hade giftigt oljeavfall från företaget Trafigura börjat lastas av på 18 platser i staden. Jerome Agoua och över 100 000 andra tvingades uppsöka läkarvård.

Processer utan verkan

Om Trafigura hade följt EU:s regelverk hade katastrofen kunnat undvikas, anser Amnesty och Greenpeace och hävdar att företaget har sluppit alltför lindrigt undan.

Redan vid lastens ursprungliga destination, Amsterdam, stod det klart att avfallet var så giftigt att brandkår måste kallas in. Ändå valde företaget att forsla det vidare när notan för att lämna av det i Nederländerna blev för dyr.

Dumpningen i Elfenbenskusten har visserligen lett till rättsliga åtgärder mot några av de anställda, men för företaget i stort har priset varit lågt, skriver organisationerna.

Framför allt vill de att det tillsätts en polisutredning mot det bolag i Storbritannien som enligt rapporten fattade de beslut som ledde fram till dumpningen.

Fortsatta konsekvenser

I Elfenbenskusten har företaget köpt sig fri från ansvar. Företaget betalade 1,6 miljarder kronor till regeringen som ett slags skadestånd för att bekosta uppröjning och ersätta offren. Samtidigt lades åtalen mot tre företagschefer ner.

En tredjedel av summan skulle tillfalla de drabbade, men många inte sett ett spår av pengarna. Och varken Elfenbenskustens regering eller Trafigura har utrett de långsiktiga hälso och miljöeffekterna av spridningen av avfallet.

En talesperson för offren för katastrofen berättar att människor fortfarande dricker vattnet och odlar marken som sex år efter katastrofen ännu inte röjts undan.