Hej, det är Malin!

– Ja du hade beställt pizza från detta nummer, när ska du komma och hämta den?

Eh, jag har inte beställt någon pizza, det måste ha blivit fel.

– Du hade beställt pizza från En annan trafikskola, pizza "Sean Banan". Du ville prata med mig i tre minuter: tre, två, ett …

Haha jaha, det handlar om intervjun, är det Sean Banan? Jag måste hämta papper och penna! Två sekunder bara!

– Okej Malin, PAUS! Två, ett…Vad har du på dig?

Får jag ställa några frågor. Jag undrar vad i hela friden gör du i Finspång?

– Jag är här för att ta körkort. Det var min manager som hade kontakt med körskolan här i Finspång. Jag lärde känna tokarna till personal här och kände genast att här vill verkligen personalen att man ska få sitt körkort, här passar alla in. Finspång ligger ju inte mer än 1–2 timmar från Stockholm heller.

Varför har du inte skaffat körkort tidigare?

– Jag har tidigare alltid haft råd med att åka taxi överallt, med springnota såklart. Och Malin, du vet, jag bor i min banankartong på fiiina östermalm i Stockholm. Det är trångt, alltså inte bara i min banankartong, det är omständligt att köra då.

Har du blivit så fattig nu att du inte har råd med att ta springnota?

– Ett körkort är alltid bra att ha. Trots att man bor i storstaden. Man vet aldrig när jorden invaderas av utomjordningar och zombies, du vet, då måste man ha en bil och i panik åka till närmsta fristad.

– Malin, du är så fnittrig. Flirtar du med mig?

--

Du är ju från huvudstaden, vad är ditt intryck av Finspång så här långt?

– Haha, det ser ut som Finspång: En småstad med massor glada människor. Pensionärer överallt! På grund överflödet av pensionärer är det en utmaning att köra bil i Finspång. Man måste ha tålamod för det är övergångsställen överallt!