Lilin är från staden Bender i den moldaviska utbrytarrepubliken Transnistrien. Numera bor han i Italien och skriver på italienska. Hans bok har fått fina recensioner
i prestigefyllda internationella tidningar.
Modernista kallar Sibirisk uppfostran för roman, men när den gavs ut i England och Italien var genrebeteckningen självbiografi. Den hyllade journalisten Roberto Saviano betonar i sitt förord att Lilin skriver om "vad han har sett och hört". Misha Glenny, författare till McMafia, har kallat bokens äkthet "enastående".
I Sibirisk uppfostran berättas om hur Stalin 1938 deporterar en grupp kriminella, kallade urka, från Sibirien till Bender.
De lever där som en egen etnisk grupp, med en stenhård hederskodex. De stjäl från och dödar rika, men lever ett materiellt anspråkslöst. Lilin säger sig vara en urka och del av denna kultur.
Den ryska journalisten Jelena Tjernenko menar i en artikel i tidskriften Ogonjok att Sibirisk uppfostran är en lögn. Historiska fakta är felaktiga, någon klan som urka finns inte i Transnistrien, människor blev deporterade till Sibirien inte från. Lilins vänner från Transnistrien säger att han inte var någon kriminell.
Vad som är sant i litteratur är ofta en komplicerad fråga. Men efter Tjernenkos artikel är det svårt att läsa Sibirisk uppfostran som annat än en banal pojkboksfantasi. Fascination för våld blandas med en längtan efter ett samhälle där män var män och kvinnor visste sin plats.
Det är inte utan att jag önskar att jag läst Sibirisk uppfostran innan jag hörde talas om att den var påhittad. Troligen hade jag upplevt den annorlunda då.
När jag nu läser en mening som "I det sibiriska nätverket lär man sig döda redan som barn" kan jag inte låta bli att fnissa.
Eller ta den här subtila personteckningen: "Farfar Kuzja ägnade sitt liv åt att skapa fred i det kriminella samhället. Därför var han älskad av alla och hade inga fiender".
Lilins bok har inte getts ut på ryska och Jelena Tjernenko menar att det inte bara beror på att den är påhittad, utan att den också är fördomsfull. Stalin, Sibirien och ryska gangsters är populära ingredienser
i väst.
I Sibirisk uppfostran får vi veta att en urka aldrig ljuger, vilket man förstås kan göra sig lustig över. Men, som den ryska tidningen Komsomolskaja pravda påpekar i en intervju med författaren, Lilin är sannolikt ingen urka.