Pappan är förtvivlad. Han vet inte säkert om flickan är kvar i Norrköping och han är upprörd över att polisen inte verkar ta hans oro på allvar.
- Jag står här som en liten människa mot tio Goliat, säger pappan som är väldigt orolig.
De allra första åren delade föräldrarna vårdnaden om den lilla flickan. För ett par år sedan begärde pappan ensam vårdnad och det fick han.
Kommunens familjerättsenhet gjorde en utredning om flickans situation. Den sammantagna bedömningen är att pappan ensam bör ha vårdnaden eftersom det är han som kan erbjuda trygghet, stabilitet och en riskfri hemmiljö.
Tingsrätten reglerar i sin dom mammans umgängesrätt i nio punkter. Sista punkten handlar om två sammanhängande veckor varje sommar.
Enligt pappan har det hänt förr att mamman inte lämnat flickan i tid, men då har det handlat om några timmar eller som mest ett par dagar. Nu handlar det om veckor.
Skrek i telefonen
Precis som alla andra gånger skulle mamman lämna dottern på fritidshemmet på morgonen och så skulle pappan hämta på eftermiddagen, men när han kom fanns flickan inte där. Mamman hade aldrig kommit med henne.
- Jag ringde och ringde och till slut svarade hon och började skrika i telefonen om att vi hade kommit överens om kompensation, berättar pappan.
Förra sommaren var flickan inte hos mamman de där två sammanhängande veckorna. Mamman hade frågat om hon inte kunde få kompensation för det i år.
- Men jag sa blankt nej. Mer än två veckor är för länge.
Han tycker inte att miljön hos mamman är bra för ett barn. Det är inte så att han är orolig för att mamman ska göra dottern illa. Han vet att mamman älskar sin dotter och att dottern älskar sin mamma, men han oroar sig för att det ska vara bråkigt och stökigt runtomkring. Och han vet att dottern ibland oroar sig för sin mamma.
Inte hemma
Pappan vände sig till polisen, som skickade honom till socialtjänsten, som skickade honom till polisen, som skickade honom till socialtjänsten en gång till.
Då ringde socialsekreteraren till åklagare, som inte såg någon möjlighet att agera.
Socialjouren åkte ut och kollade mammans lägenhet. Ingen öppnade. Ingen svarade i telefonen. På hallgolvet nedanför brevinkastet låg en hög med reklam.
Tidigare hade pappan inte mammans exakta adress. Han visste bara vilket område hon bor i och hade cirklat runt där en hel del i hopp om att få se flickan.
Nu törs han ändå inte åka till lägenheten och knacka på för han är rädd för vad som ska hända om någon öppnar. Han tror att det kan bli väldigt bråkigt och svårt för barnet.
Pappan tog återigen kontakt med polisen.
- Som jag uppfattar det tar polisen mig inte på allvar, säger han och tycker att hans oro bara viftas bort.
Mamman har tidigare hotat att ta med dottern utomlands. Flickans pass ligger visserligen hemma hos pappan, men han tror att mamman kan ordna ett förfalskat pass.
Förtvivlad
- Dessutom behöver man ju inte pass för att åka över gränsen, konstaterar han.
Pappan är förtvivlad och vet inte vad han ska ta sig till.
Med hjälp av sin advokat har han lämnat in en så kallad verkställighetsansökan till tingsrätten om att flickan ska hämtas från mamman. Den kommer att behandlas om fyra veckor.
- Nu har jag dåligt samvete. Jag vet att min dotter måste träffa sin mamma, men jag borde ha sett till att det sker under övervakade former, säger han.
Det här är pappans berättelse.
NT har sökt mamman, men inte lyckats få kontakt med henne.