– Vi vill förmedla det viktiga budskapet att man aldrig är ensam om det man känner och att det alltid finns någon att prata med, säger Eleonor Léone Eriksson, uppvuxen i Finspång

Hon är en av två unga artisterna som står bakom ”Se mig”, som presenteras som en föreläsningsmusikal . Kollegan heter Marcus Fyrberg och tillsammans gjorde de förra året 114 föreställningar i Norrköping med omnejd.

– I början var man helt slut känslomässigt, efter varje föreställning. Man såg ju att publiken blev så berörd också, tillägger hon.

Artikelbild

| ProblemMånga känner igen sig och vi vill också visa att även de som är populära kan ha problem, säger Eleonor Léone Eriksson

Manuset har de skrivit själva och musikaliskt utgår de från kända låtar med egna texter.

– Vi spelade först två föreställningar på Djäkneparksskolan. Vi visste ju inte riktigt hur den skulle tas emot. Men direkt efter bokades vi upp för 22 till, säger Marcus Fyrberg.

Nu är det dags att ge sig ut och spela för högstadieelever igen. På två veckor ska 40 föreställningar genomföras och på onsdagsförmiddagen var det årspremier på Nyhemskolan.

Scenen utgörs av två ungdomars respektive sovrum. Eleonor spelar den unga tjejen Stella, som tycker att hon är ful. Så pass att hon inte vill gå till skolan, trots hennes mammas uppmaning. Hon söker bekräftelse på nätet, tar selfies och väntar på likes. Så kommer en kommentar. Stella är förväntansfull. Men det är nedvärderande och kränkande och hon bryter ihop inne i sitt sovrum. Avsändaren är tuffa Stoffe, spelad av Marcus, som publiken får följa i det andra sovrummet. Han triggas av kompisarna att trycka ner sin barndomsvän Stella. Till slut orkar han inte upprätthålla sin tuffa attityd och bryter ihop, även han. Han ringer Stella, som precis har fått stöttande ord från sin mamma.

Artikelbild

Viktigt budskapJag hade önskat att jag fått höra det som vi förmedlar, när jag var i högstadieåldern, säger Marcus Fyrberg

–  Det vi bland annat vill visa är att även killar kan må dåligt, det fokuseras inte så ofta på det. Deras agerande i vissa fall och deras kultur kan faktiskt bero på just det, säger Eleonor.

Efter föreställningarna delas eleverna in grupper så att de får prata om det som de sett. De får också skriva anonyma brev där de kan berätta vad de tänker och känner.

– Och vi har fått in massor med brev. En del är väldigt tunga. Och vi vet ju att vi inte kan göra något mer än att läsa dem, men vi tänker att brevet kan vara början till att de vågar ta ett steg vidare att prata med någon, säger Marcus.

De som väljer att skicka med sin e-postadress får svar av Eleonor och Marcus.

– Vi blir som en samtalspartner, säger Eleonor.