– Vi träffar ofta unga arbetslösa som har läst teoretiska program, saknar praktik under gymnasieåren och vill arbeta i affär. När man väl kommer ut på praktik är det oftast inte det jobbet man vill ha när det blir uppenbart att arbetet innehåller så mycket mer än att bara sitta i kassan och gå hem klockan sex. Andra uppgifter som för- och efterarbete, varuplock eller städning känner få till. Flertalet har heller inte haft prao på högstadiet, säger Susanne Larsson, arbetsförmedlare.
Hon pratar idag med niondeklassare och visar så kallade yrkesfilmer för att informera eleverna om olika alternativ.
– Förr när ungdomarna kom till arbetsförmedlingen hade man något att utgå ifrån. De unga hade en känsla av vad man ville arbeta med och vad yrket innebar. Idag hoppar man till och med på universitetsutbildningar, men ångrar sig efter sex månader. I flera fall visste inte personerna förrän i efterhand vad yrket gick ut på eller krävde, berättar Susanne Larsson.
Prao (praktisk arbetsmarknadsorientering) är ett verktyg för att ge elever kunskaper om samhälle och arbetsliv, stötta den personliga utvecklingen och vara en hjälp vid ungdomars studie- och yrkesval. Insatsen – som Finspång plockade bort för några år sedan – har betydelse för att visa olika arbetsplatser, arbetsmiljöer och arbetsuppgifter, förstå normer, regler och lära sig demokrati, inflytande och ansvar.
Susanne Larsson:
– Skolan har blivit tuffare och svårare med det nya betygssystemet. Många avhopp från gymnasiet beror på skoltrötthet eller att man inte hänger med. Men bristerna om yrkena och arbetsmarknaden hänger ihop med avsaknaden av prao och praktik.