– Det känns riktigt bra i år. Vi har gjort våra 10 000 timmar och allting börjar sitta. I princip alla som var med från början, i styrgruppen med tio personer, jobbar med det här fortfarande och har järnkoll på sina områden, säger festivalgeneralen Stefan Arvidsson som tidigare flaggat för att det här skulle vara hans sista år som högste ansvarige för Skogsröjet.
– Nja, jag har tänkt om där. Det blir med all säkerhet en fortsättning. Det är så jäkla kul det här. Samtidigt har jag några band jag vill ha hit innan jag lämnar in, till exempel Whitesnake och Motörhead, upplyser Stefan.
– Vem brukar stå och grina av stolthet varje år? Självklart kommer Stefan att fortsätta, säger områdesansvarige Erik Oldestam och flinar hjärtligt.
Kärlek till hårdrock
Allt bottnar i en kärlek till den hårdrocksmusik som många ungdomar i Rejmyre växte upp med under 1980-talet. För elva–tolv år sedan var den lokala musikföreningen i Rejmyre på dekis.
– Jag hoppade in som ordförande i musikföreningen och den låg ganska pyrt till just då. Det fanns egentligen ingenting kvar, mer än en jäkla vilja hos vissa av oss, förklarar Stefan.
Efter att ha startat en fritidsgård och haft några spelningar med lokala band så växte drömmarna om att anordna någonting större på den gamla campingplatsen i Rejmyre.
– Det var aldrig tänkt att bli någon följetong, tanken från början var att det skulle vara en kul grej och sedan var det bra med det, säger Stefan med ett leende.
Första året, 2006, spelade band som Hardcore Superstar, Kalle Baah och Liverpool inför 780 betalande åskådare.
– Det var riktigt mysigt. Men det är mycket som har utvecklats sedan dess när det gäller arrangemanget. Allting har blivit så mycket proffsigare även om vi alla – precis som i början – är glada amatörer som gör det här för att vi tycker att det är roligt, säger Erik.
Stora namn
Genom åren har band som Saxon, Alice Cooper, W.A.S.P, Twisted Sister, Megadeth med flera spelat i den lilla bruksorten med cirka 900 invånare. Självklart finns det många tokiga historier om excentriska sångare med mer eller mindre konstiga önskemål.
– Vissa kändisar har vi nästan varit rädda för från början och kanske stressat upp oss själva på förhand. Till exempel är Dave Mustaine (Megadeths sångare och frontfigur) känd i branschen för att inte alltid vara på bästa humör, men han var hur enkel som helst att ha att göra med och ville gärna komma hit igen. Likadant Alice Cooper som hyllade oss både från scenen och efteråt. Klart det känns stort när vi får den responsen från våra barndomsidoler, berättar Stefan.
Blev blåst
Vi har skrivit den här historien förut, men den är så bra att den tål att upprepas. 2009 spelade Saxon med sångaren Biff Byford på Skogsröjet.
– Det var vår första internationella bokning och jag var skitnervös och ville att allt skulle fungera till 100 procent, berättar Stefan och ler.
Saxons manager hade plitat ihop en skaplig kravlista, så kallad rider, på vad bandet ville ha. Där fanns bland mycket annat att det skulle finnas syrgas till sångaren. Den syrgasen fick också bara ges av specialutbildad läkare.
– Jag jagade runt överallt och la ned hur mycket tid som helst på att få hit en läkare med den kompetensen. Till sist lyckades jag. Jag var så jävla stolt, minns Stefan.
När festivalgeneralen med andan i halsen presenterade både läkare och syrgas för bandet så skrattade bandmedlemmarna och managern så de grät.
– Där åkte jag dit. Men de blev i alla fall på bra humör och gjorde en riktigt bra spelning.
Har växt rejält
I år kommer cirka 300 personer per dag att arbeta ideellt med Skogsröjet. Publiktrycket är större än någonsin.
– Vi har sålt 50 procent fler biljetter än vid motsvarande tid förra året och det kommer att bli publikrekord, det törs jag lova. Det kan faktiskt bli utsålt för första gången, säger Stefan Arvidsson.
Utsålt innebär 6 000 personer per dag. Plus då torsdagen där arrangören räknar med 2 000 personer. Totalt alltså 14 000 personer på de tre festivaldagarna. Skogsröjet har växt rejält sedan starten för tio år sedan.
– Men vi är fortfarande den lilla trevliga festivalen där alla arbetar ideellt. Det är det vi lever på. Både när det gäller publiken och när det gäller banden. Vi kan aldrig erbjuda stora gager, men vi kan jobba på att ha ett jäkligt bra rykte och det har vi. Ett av årets band skulle få mer pengar för att spela någon annanstans, men de valde ändå att komma hit. Det säger en hel del, poängterar Stefan Arvidsson.