• onsdag 23 juli 2014
Den spanska mördarsnigeln Ur Classes Synvinkel Ur Classes Synvinkel
Vädersponsor:

Gamla krämpor gör sig påminda

Hej igen. Hoppas det varit en bra sommar. Själv har jag haft det helt okej och från hemmet finns inte så mycket dramatiskt att rapportera om sedan sist jag skrev, runt midsommar någon gång.

 

Vattenpumpen har bara gått sönder två gånger, bägge bilarna har varit föremål för omfattande reparationer och pumpen till avloppsbrunnen har bytts ut. Dessutom har jag varit tvungen att gå loss med tigersågen på stockfasaden till vårt 1800-talstorp eftersom det var murket och vattenskadat.

 

Ni ser, en fullt normal semester med andra ord. Inget jag behöver tråka ut er med.

 

 

Däremot har jag gjort en besiktning av den egna kroppen och kommit fram till att det är dags för 42 000-milaservice. Ett par kilo överflödigt fett kan jag leva med, såvida ingen annan vill ha dem, men stelheten och smärtan stör ihjäl mig.

 

Krämporna samlas på hög och till sist räcker det. Vänster fotled har jag haft ont i sedan en långsam och överspelad NT-fotograf gjorde en brutal Schwarzsatsning för tio år sedan, knäproblemen dök upp något senare och ryggjäveln har jag börjat känna av det sista halvåret.

 

Men, som sagt, nu får det vara bra med skavankerna. Något måste göras, och något görs också. En kiropraktor är inkopplad i fallet och efter tre behandlingar finns det visst hopp för min sorgliga lekamen. Ryggen verkar vara det minsta problemet och efter tre behandlingar anas en ljusning i tunneln. Fotleden ser det värre ut för men det ska inte vara omöjligt att även få den bättre. Knäna har jag redan fått expertisutlåtande för tidigare och nu är det hög tid att göra som IFK Norrköpings förre rehabmagiker Dale Reese ordinerade: träna och stretcha baksidan, samt använda skoinlägg.

 

 

Jag hatar att jogga men skulle älska att göra det igen. Som det är nu kan jag knappt ta en powerpromenad innan lederna, eller vad det är, undrar vad det är frågan om.

 

Framför allt älskar jag att spela fotboll och skulle självklart älska att göra det igen. Men gubbstelheten har gjort att en lysande korpkarriär har stannat av fullständigt. Jag var med och startade IFK Fisklir 1997 och vi marscherade från klass 9 till elitserien på fem-sex år. Jag gjorde min sista säsong precis när vi gick upp från klass I och sedan tackade jag och kroppen för mig.

 

Om jag mot alla odds skulle återuppstå i någorlunda spelbart skick finns numera även NT:s sorglustiga korplag som ett tänkbart alternativ. Efter alla år i soffan räknas jag förmodligen som klubblös och jag kommer lyssna noga på alla kontraktsförslag.

 

Jag utgår från att transfersfönstret är öppet året runt på den här nivån.