Han undersöker dem som har knäckt koden

NORRKÖPING Vad händer när man lever oberoende av andra? I dagarna utkommer Jörgen Löwenfeldts debutroman ”Ensamma tillsammans”.

Han känner sig stirrig ­inför utgivningen. Det är i alla fall vad han påstår, men ­spåren av nervositet märks inte när vi träffas på ett klassiskt Öster­malmsfik i Stockholm.

I stället berättar han om den långa vägen fram till den första utgivningen.

– Det här är min sjätte bok, men det har gått tio år ­sedan jag skrev den förra. I dag är jag glad över att de andra inte blev utgivna. Det var ­övningar inför det här, ­säger han och påpekar med ett ­leende att han är en träningsprodukt.

Men tillkomsthistorien är snårigare än så. Sedan ­några år skriver han korta, lätt ­absurdistiska och improvisatoriska texter som han publicerar på Instagram under rubriken ”Bagatellerna”.

– Kontot gick blixtsnabbt från noll till 4 000 följare. I början skrev jag anonymt och det var ett bra sätt att få veta vad jag gick för. Senare blev jag kontaktad av ett förlag, som uppmanade mig att skriva en roman. Det peppade mig, säger han.

Bokens huvudperson är drygt 30 år och söker sig i likhet med författaren till psykologprogrammet på Karolinska institutet. Men ­Jörgen Löwenfeldt understryker att det är en roman, som inte handlar om honom. Valet av huvudpersonens ålder och miljöer har en enkel förklaring.

– Det är ju sådant som jag vet något om och har erfarenheter av, säger han och dricker kaffe ur en stor vit kopp.

Delar av boken utspelas också i Norrköping, en stad som han känner väl.

– Min pappa kommer där­ifrån, men min egen koppling är fotbollen, säger han.

Han är en av IFK Norrköpings mest hängivna supportrar och startade redan som 14-åring supportersajten Go Peking.

Många läsare minns dessutom Jörgen Löwenfeldt från den här tidningens spalter. Under åren 2006–2008 arbetade han som reporter.

– Fotbollen innebar också att jag redan i unga år kom att läsa NT. När jag gick min journalistutbildning sökte jag praktikplats på tidningen. Senare vikarierade jag på kulturredaktionen, men skrev också recensioner långt efter att jag hade slutat, säger han.

Boken har också ett inre liv, som saknar konkreta platsangivelser för att i stället anknyta till den rådande postmoderniteten. Titeln hämtade han ur en bok av den amerikanska sociologen och psykologen Sherry Turkle.

– Hon skriver ­faktaböcker om det här nya samhället. Min bok är skönlitterär även om den också innehåller många sakuppgifter, säger han och påpekar att han varit ute efter att skildra attityder och vanor som följt i spåren av den digitala utvecklingen. Att vårt sätt att umgås många gånger består i ett utbyte av symboler som gör tillvaron svårare att tolka.

– Det uppstår så många lager och det blir närmast omöjligt att avgöra var det slutar, förklarar han.

Men på sätt och vis är det också en Faustsaga.

– Under rätt många år har jag följt olika bloggar i ­vilka folk berättar att de vill ur ekorrhjulet, bli förmögna och oberoende av andra. Precis det har hänt min huvudperson innan han stiger in i handlingen. Han har knäckt koden och levt som pokerhaj. Jag undersöker vad som händer en sådan människa, förklarar Jörgen Löwenfeldt och antyder, utan att röja alltför mycket av handlingen, att rör sig om fåfängligheters fåfänglighet.

Men handlingen kretsar också kring en kärlekshistoria med förvecklingar. Han vill att romanen ska innehålla lite äventyr och påpekar att han tycker om berättelser som tar oväntade vändningar.

Lite som livet i stort, alltså.

 
 
  • Senaste Nytt
  • Senaste nytt
  • Mest lästa