– De är experterna, säger Agneta Kullberg, universitetslektor vid institutionen för medicin och hälsa.

Hon leder projektet med målet att mer kunskap och ökad medvetenhet ska göra det möjligt för personer med demenssjukdom att leva bra liv och fortsätta vara en del av samhället - involverade i stället för exkluderade, som personer med demenssjukdom lätt blir nu.

– Man pratar gärna förbi demenssjuka som om de inte kan svara på frågor själva, säger Agneta Kullberg.

Förra året beslutades att Norrköpings forskningsfond ger 1,7 miljoner kronor till ett treårigt forskningsprojekt om ett demensvänligt samhälle – Norrköpingsmodellen kallas det. Forskningen bedrivs vid den Medicinska fakulteten vid Linköpings universitet i Norrköping och här pågår sedan tidigare två delprojekt i samarbete med ett stort brittiskt forskningsprogram som heter Neighbourhoods and Dementia, grannskap och demens.

– Det här är ett forskningsområde som vuxit fram under lång tid, säger Ingrid Hellström, biträdande professor vid institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, och konstaterar att Sverige och det svenska samhället ligger en bra bit efter Storbritannien i detta.

Antalet demenssjuka kommer att öka och allt fler kommer att bo hemma. Det är en utmaning för samhället på många sätt.

Till exempel behöver personer i serviceyrken, räddningstjänst, polis och vård få ökad kunskap om hur personer med demenssjukdom kan bemötas med respekt och förståelse som alla andra.

– Och man behöver bygga upp system så att personerna kan få stöd i det vardagliga livet, säger Agneta Kullberg.

I projektet ska personer med demenssjukdom få dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter och på så sätt visa hur samhället kan bli mer stödjande och lättillgängligt på sätt som faktiskt är bra för alla, inte bara för dem med en demenssjukdom.

Nästa steg blir dialogträffar med särskilt viktiga grupper om vad man kan göra för att förbättra. I projektet finns också Ann-Charlotte Nedlund som forskar om medborgarskap och demens.

– Inför kommunala beslut kanske man behöver en konsekvensanalys för demenssjukdom, säger Agneta Kullberg som ett exempel.

Projektet är en fortsättning på de båda delprojekten i samarbetet med Storbritannien.

Det ena av dem handlar om att ta fram ett stöd för par, där ena partnern har en demenssjukdom.

– Stödet ska fokusera på positiva resurser och parrelationen, säger Therese Bielsten, doktorand. Det kan vara lätt att mest se hinder, särskilt som det är det negativa som stora delar av samhället fokuserar på.

Flera medforskande par som lever med demenssjukdom har hjälpt till att identifiera det viktigaste i en parrelation och i det dagliga livet.

Stödet, som kommer att erbjudas via en App, ska fungera som en guide, ge verktyg för att lyfta och stärka det positiva i livet trots de utmaningar en demenssjukdom kan innebära. Nästa år ska appen testas bland annat i Norrköping.

Det andra delprojektet är inriktat mot hur personer med demenssjukdom använder sin närmiljö i det bostadsområde där de bor. Intervjuerna har gjorts under promenad där personer med demenssjukdom själva har fått guida forskaren i sitt grannskap.

-Promenaderna är väldigt väsentliga. Att komma ut är väldigt viktigt, att fortsätta vara en del av grannskapet och betydelsen av att ha sociala kontakter förändras inte på grund av demensdiagnosen, säger Elzana Odzakovic, doktorand.