Videon är inte längre tillgänglig
Hon är arkeolog på stadsmuseet och är med och övervakar det som är en tung flyttdag. Tung i den bemärkelsen att flytlasset enbart består av en sak, en sten, men den väger närmare fem ton.
Det är de tre runstenarna som har stått mellan Biltema och XXL som ska få ny boplats. De har befunnit sig på samma plats med lite korrigeringar sedan 1000-talet. Efter lite runtfrågningar på redaktionen verkar det dock inte vara så många som känner till dem.
– Det är ganska speciellt att de står så här mitt i stan och vet man om att de finns så stannar man nog. Eller jag hoppas att man passar på när de är så nära, säger Theres Furuskog som även berättar att den nya platsen ska få en tydligare skylt och kanske även någon plantering så att det bli mer attraktivt att besöka fornlämningarna. Men flytten, den är inte lång. De två mindre stenarna byter sida av vägen och den stora, som nu bara har stått någon meter från vägbanan, flyttas ungefär tio meter.
– Man försöker att inte flytta på runstenar så långt från ursprungsplatsen som här är åkermarken där XXL ligger på nu. Men de måste flyttas bort från vägen för att skydda dem mot vägsalt eller att någon helt enkelt kör in i dem, säger Theres Furuskog.
Den stora stenen restes enligt runskriften av Vibern till minne av sin bror. De två mindre, som flyttades under tisdagen, restes av Thorvida till minne av sin far och bror. Men Thorvida satsade på lite för stora runor på minnesstenen och det kristna korset, som var oerhört viktigt i det nykristna Sverige, fick inte plats. Det gjorde att Thorvida helt enkel fick göra en extrasten med enbart korset på. Eller så lyder åtminstone teorin.
– De här är egentligen inte några speciella stenar mer än att de språkhistoriskt med namn och stavningar kan vara spännande. På 90 procent av alla runstenar står det exakt samma sak, vem som reste den och till minne av vem. Men den stora stenen är tillräckligt stor för att vara speciell för det, säger Mattias Schönbeck, antikvarie och arkeolog på länsstyrelsen.
Men de som kunde resa stenarna var inte vem som helst, utan det var rika människor. Enligt Mattias kan man se dem som "dåtidens ferrari". Ett sätt att visa sin status på.
– Och tänk att det idag kan finnas Norrköpingsbor som är släkt med de här. Det är en fascinerande tanke. Det är ändå inte så himla länge sedan, säger Theres Furuskog.